Trött

Jag är så ofattbart trött just nu. Eller kanske är det inte ofattbart utan klart fattbart. Att pendla till Gävle varje fredagkväll och måndagmorgon sliter på mig, inte bara det ständiga packandet inför bilresan på 1 tim och 40 min, utan för att inga förberedelser för veckan går att göra under helgen, eftersom jag alltid är i Gävle. Ingen städning, veckohandling eller liknande... Allt måste göras efter jobbet, ofta i samband med att man har pendlat från Gävle, eller ska pendla till Gävle. Lägg till alla flyttkartonger som ligger utspridda i lägenheten, lägg till en statistiskt rekorderlig arbetsbelastning som krävt timmar av övertid, och lägg till ett jobb som ska avslutas och ett helt nytt jobb som ska påbörjas. Vad får man då? Jo, en djupt och innerigt trött Katta.

I går somnade jag i bilen mellan gävle och Enköping, på Statoil i Heby, närmare bestämt. Så fort jag stängde av motorn så hann jag precis tänka "Jag måste sova!" innan jag slocknade i 40 minuter. Samma känsla följde mig resten av gårdagen, och även idag. En känsla av att jag inte får den tid jag behöver, att återhämta mig.

Jag undrar varför jag tror att tid att återhämta mig är något som jag ska få? Jag antar att det inte handlar om att få tid för återhämtning, serverad som en gratismeny, utan något man kanske måste ta sig. Kräva. Tjurigt armbåga fram tid för slappande tills känslan av att man håller på att drunkna i saker man måste göra försvinner.

Men hur orkar man det?