Linus får sin obligatoriska morgongröt... Jajjamen. Jag vet inte om jag ska vara stolt över detta fenomen, eller skämmas. För ingen läsare är så dum så den inte fattar att jag lagt ned pinsamt mycket tid på min råtta.
Givetvis så kommer han bara om det är lugnt omkring honom och om det inte finns något han är specifikt skraj för (exempelvis kameran som ska leverera bildbevis). Släpper man honom på golvet i köket så springer han runt så fort de skitiga små tassarna bär, och undersöker terrängen. Sedan säger jag med väldigt fånig och barnslig röst (tänk gammal tant som talar till sin dvärghund med små bäbiskläder så får ni grepp om vilket tonläge det handlar om):
"Liiinus vart är du?" varefter den lilla lortiga krabaten kommer rasslande från hörn eller vrå för att plocka sig sitt solrosfrö som jag har i handen, innan han åter igen sticker så snabbt de små råttbenen bär.
Om han gör detta tre gånger av tre försök så är han ju officiellt en råtta som kan inkallning.
*trumpetfanfar*
3 comments:
*applåderar*
Du har lyckats tämja kräket. ;D
Hur går det med monstertanten?
Tack mäster kimla! Jag har försökt att kommentera din blogg men av någon anledning blir det hela tiden error occured. Fröken D och tallutad är mina två errorbloggar som inte går att skriva i... :(
Monstertanten går det ganska bra med, hon blir faktiskt lydigare och lydigare för varje vecka. Nu så har hon bland annat lärt sig att hoppa ned från möbler och gå ut ur rummet utan att det ska bli bråk, slit och tandagnisslan. Nu säger man bara lite käckt "hopp ner!" så flyttar hon sig utan käbbel.
Tänk, varför är jag inte det minsta förvånad *s*
Imponerande!
Post a Comment