Jag är less nu

Vet ni vad? Jag är less på den här bloggen nu. Jag har svårt att förklara det men jag tror det hänger ihop med alla andra förändringar som skett i livet de senaste månaderna.

Jag har varit sjuk så länge, jag har bytt arbete, jag har träffat en ny kärlek, jag kommer att flytta till en annan ort. Visst är träningen viktig och visst kommer jag fortsätta träna men både bloggen och min träning har liksom blivit ett krav mer än vad den blivit ett nöje.

Och det är ju det som livet går ut på.

Nöjen.

Jag återkommer med min nya bloggadress! Det blir en softare blogg. En kravlösare blogg.

En helt vanlig omärkvärdig blogg, liksom. Med mindre regelbundna inlägg och inget särskilt tema alls... skönt ska det bli.

.

Watch your character

Jag tog lunch med Linnea idag. Linnea är en av mina arbetskollegor på mitt förra arbete. Linnea har inte bara varit en förebild i min yrkesutövning utan även en klok vän som jag alltid kunnat räkna med. Jag fick en enormt fin present av henne. Hon hade plockat ur ett av mina livsmotton här på bloggen och ramat in orden åt mig. Det hoppade till i hjärtat över hur hon varit så träffsäker i sin gåva. Den där tavlan kommer att hänga uppe på väggen i många år. Den ska få en hedersplats i vårt nya hus där alla kan läsa den.





"Watch your thoughts, they become words.
Watch your words, they become actions.
Watch your actions, they become habits.
Watch your habits, they become character.
Watch your character, it becomes your destiny."



.

Soft träning

Jag blir yr och spak av minsta lilla konditionsträning fortfarande, men styrketräningen fungerar utmärkt! Det känns som en underbar emotionell semester att förutsättningslöst gå till gymet tillsammans med Christian. Han vet hur träningen sett ut för mig de senaste dagarna och så improviserar han ihop ett förslag på ett träningsprogram för mig. Sedan lallar jag bara på i min egen takt. Jag tar i hårt när jag känner för det och mesar på med småvikter när jag känner för det.

Inte för att bli stark

Inte för att bli snygg

Utan bara för att det är så sabla skönt att använda kroppen. Jag älskar att ta hand om det här sjuka åbäket till kvinnokropp. Jag gillar att känna mitt hjärta slå och jag gillar mina muskler. Ingenting är perfekt men gud vad tråkigt det vore om så vore fallet!

Uppslukad

Jävlar i min själ, en riktig kvinna!

Bilden tagen


Tänk vad några dagars avbrott från arbetet kan göra för kroppen och själen. Jag känner mig som en trött blomma som fullkomligt suger in kraft med rötterna.

En kraftkälla som jag sugit in fullkomligt med mina rötter heter Barbro Dahlbom-Hall. Barbro är författare och konsult med beteendevetenskaplig inriktning och hon beskriver grupprocesser på ett sätt jag aldrig hört någon göra.


Guldkorn jag fastnat för ur boken och alltid ska bära med mig:

* Du måste se och förstå en grupprocess för att kunna agera. Förstår man inte vad som händer ska man vänta med att agera.

* Var tydlig med vad du kan och vill.

* Lär dig lita på din intuition

* Skäms inte

* Goda resultat kan uppfattas hotande

* Använd din humor!

Ny frisyr

...och så här blev det. Det kändes skönt att få fräscha upp sig lite. Jag höll nästan på att somna när frisörskan sköljde igenom mitt hår...

Landa

En blomma som Christian köpte till mig. Jag gillar den mer och mer ju oftare jag tittar på den.

Jag börjar arbeta nästa vecka. Just nu går jag mest omkring och tar det lugnt. Jag har lagat köttfärslimpa med varm bönsallad och gjort "nyttiga" muffins med blåbär och aprikoser. Jag läser mycket och läser främst böcker om ledarskap och genusperspektiv. Jag tränar måttligt och kroppen är inte helt frisk ännu. Jag behöver den här tiden. Jag behöver landa och reflektera. Det känns i hela kroppen.

Igår skrev vi på kontraktet om den där bostadsrätten som vi bestämt oss för. Det är ett jättesött vitt litet hus. Vi flyttar in om ungefär en månad. Christian lyckades bra i sin löneförhandling som planchef så vi fick ett litet ekonomiskt lyft också!

Allt ser bra ut.

Nu har jag klipptid hos frisören...

.

En bra måndag

Jag och Kiara har njutit av vintervädret idag. Härligt! Trots att jag haft henne i åtta år så känner jag mig stolt över att jag har en alldeles egen hund som jag tagit hand om. Kiara är ju så fin och rar, också...







Goaste fintjejen...


.

Jag är förändring

Samtidigt som allt detta hänt så har jag inte heller kunnat träna på grund av sjukdom. Jag har haft influensa och nu har jag lovat mig själv en ordentlig vila utan press på kroppen. Jag har suttit på mitt favoritkafé med en god bok och en kopp kaffe och tittat ut i snöovädret. Jag har vandrat runt i olika affärer och verkligen tagit mig tid och ekonomi att handla allt jag vill ha. Jag brukar inte handla kläder särskilt ofta och när jag väl gör det så har jag gjort det halvhjärtat. Nu har jag dock tagit mig tid och nästan hela min garderob är förnyad. Jag stirrar mig i spegeln och känner inte igen mig själv. Allt är nytt. Höga stövlar med klack och stilrena figursydda skjortor, handväskor och en vacker vårjacka. Det var på tiden!

Jag köpte den svarta. Jättecool!


Mina vänner säger att jag låter annorlunda på rösten också. Gladare. Piggare. Både Nina och Karin har sagt att jag börjat prata annorlunda.

Jag är så glad över alla förändringar som står för dörren!

.

Livet är förändring

Igår föll alla bitar på plats efter rätt så hårt arbete. Jag och Christian har ganska snabbt engagerat oss i varandra och stöttat varandras arbetssituationer och båda av oss har befunnit oss i situationer då vi tvingats fundera över karriärsbyten. Christians problem har dock varit angenämare än mina då han blivit erbjuden en kommunal chefstjänst i Östhammar som han ställt sig ambivalent till, och själv har jag stått utan arbete. Vi bestämde oss för att tillsammans jobba lite för att se över möjligheterna till att utveckla oss i Östhammar.

Det har varit en jobbig tid för mig. Jag har varit rätt så sjuk och utan gnista. Jag har också tvingats ta ställning till andra arbetserbjudanden jag har fått. Det har varit svåra ställningstaganden att tacka nej till tryggare arbetserbjudanden i förhoppning om att få "drömjobbet" i Östhammar och det kändes som om jag kastade tärning med min egen karriär. Jag blev dessutom motarbetad från ett håll jag inte räknat med, och kortfattat så är det flera gånger jag varit rädd för att allt skulle gå i stöpet. Det har varit tuffa bud som krävt mycket ömsesidig tillit och mycket stöd mellan oss. Framför allt har det varit tufft att tänka sig att flytta från Gävle, för båda av oss.

Men nu har allt gått i lås och vi har landat i våra beslut. Jag fick arbetet jag hoppades hårt på att få och Christians chefstjänst kommer att träda i kraft snart. Vi har hittat ett sött litet vitt hus med en liten gräsplätt och ett äppelträd. Vi har nära till skogen och mitt krav att få bo nära en hästhage har vi också lyckats pricka in. Vi har gått till banken och dividerat och fått gott stöd i budgetkalkyler och gemensamma lån. Allt är äntligen ordnat och igår firade vi med champagne. Christian har varit ett otroligt stöd vi har båda varit riktigt modiga som vågar tro på varandra så här tidigt.

Inte arbetslös längre

Jag har fått arbete! MED LÖNELYFT! Jag är jättelycklig. Det är tyvärr på en annan ort och kräver en ny flytt. Det blev även en krånglig process då det visade sig att en av referenserna överraskade med att säga obehagligheter som jag inte alls hört talas om förut, så jag blev riktigt nedstämd.

Men nu vänder livet förhoppningsvis.

Jag ska fortsätta ta en paus i min träning då jag fortfarande har känningar av influensan. Nu ska jag fokusera på att landa på mitt nya arbete och ladda i själen inför den kommande flytten. Jag måste bli ordentligt frisk nu och jag måste sätta igång med träningen ytterst försiktigt.

Det är helt fantastiskt. Jag har fått arbete... Trots att jag var sjuk när jag gick på intervjun. Jag har bestämt mig för att kämpa för ett arbete och jag har gjort mig redo att flytta från stan och skiljas från vänner bara för att få ett arbete. Jag har verkligen fått brottas med självkänslan...

Jag fixade det här!


(bilden tagen)

Arbetslös, då...

Idag var det första dagen som jag är arbetslös. Jag har varit trött och har egentligen inte gjort så mycket, jag är fortfarande lite sjuk. Jag väntar på att min energi och rörelseglädje ska komma tillbaka, jag känner mig lite handfallen när jag är utan krut i kroppen. Det är kanonfint februariväder ute och jag orkar ingenting. Frustrerande!

Sedan gjorde jag tacopaj. Ett tips är att byta ut tacomixen med tomatpuré, salt och peppar, så slipper du en massa gömt socker och underliga ingredienser. En tacomix innehåller främst socker, vet ni...

Botten:
2 dl grahamsmjöl (eller vetemjöl)
2 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
50 g margarin
1 1/2 dl mjölk


Fyllning:
400g köttfärs
1 paket taco kryddmix + vatten enligt anvisning på förpackningen
2-3 tomater
1-2 röda paprikor
2 dl crème fraîche
4 msk majonnäs
2 dl riven ost
1 gul lök

Blanda ihop ingredienserna till bottnen och tryck ut degen i en smord pajform. Förgrädda pajskalet i 225 grader varm ugn i cirka 10 minuter.
Bryn köttfärsen och tillsätt tacomix och vatten enligt förpackningens anvisningar, Låt det hela koka ihop.
Lägg färsröran i pajskalet. Lägg sedan skivade tomater och röd paprika i ringar.
Blanda ihop crème fraîche, majonnäs och ost och bred ut över färsen. Lägg lökringar överst. Grädda pajen i 225 grader varm ugn tills den fått fin färg, cirka 15-20 minuter.

Så här blev den...