Monday, September 22, 2008

Inte nu, men nästa vecka.

Jag tänkte att det kanske skulle bli mindre träning ett tag nu när jag ska flytta till min nya lägenhet och allt (Kom igen nu! Inte gråta som Lille Skutt. SVÄLJ. SVÄLJ. SVÄLJ nu!). Men det kanske inte är så dum idé att fortsätta försöka prioritera träningspassen. Jag gjorde ett avbrott i att flytta genom att åka till simhallen. Jag kände mig ungefär som en klump gelé. Om jag ska vara riktigt ärlig så betedde jag mig nog också som en klump gelé. Både mentalt och fysiskt. Sista 20 minutrarna av passet så hängde jag mellan en lina och en flytplatta och typ gjorde en mjuk variant av "kaffepannan" dvs blåste ut lite luft i små tankfulla bubblor och kände efter om mina ben flöt eller sjönk om jag slappnade av med dem. Sedan försökte jag dyka ned till botten ett par gånger. Sedan så pratade jag om att jag och sambon ska separera. Till precis vem som helst som råkade befinna sig i närheten.

Sedan, när jag klev upp, hängde jag tafatt efter min siminstruktör Ove och kunde inte komma på något vettigare att säga än "Ja. Det är som det är." så då körde jag på med den meningen ett par gånger med tankfulla tystnader däremellan. Jag väckte uppenbarligen empati så jag får äppelpaj av Ove om jag kommer och hälsar på. Jag var just på väg att säga att jag minsann håller ordning på mina matvanor och minsann inte äter sådana där söta grejer men sedan kom jag på att jag ätit kladdkaka med glass till middag under söndagen. Och att jag ska avsluta simkvällen med att äta all kladdkaka och glass som är kvar.

Det var ganska skönt, faktiskt.

Alltså att vara någonstans där alla känner till mig men inte känner till min relation och där alla verkar tycka att jag är en trevlig prick och inte bryr sig nämnvärt hur jag lever i övrigt.

Eller att jag tröstäter enorma mängder kladdkaka och snyltar från kakbordet på arbetet efter att alla gått därifrån. Det är skönt. Att skita i perfektionen en stund och bara skopa i sig de stackars sötsaker som råkar komma i min väg. Och att Gråta som Lille Skutt så fort jag ser mannen som jag ska flytta ifrån.

Nu har jag inte tänkt skärpa mig. Men nästa vecka. Då skärper jag mig.


.

2 comments:

C said...

Låter klokt att vänta med skärpningen ett tag. Allt har sin tid, liksom.

bara jag :) said...

Håller med Kattis! Jag får hitta på något nyttigt till inflyttningsmiddag, för du är så klart välkommen!