Sunday, September 21, 2008

Att gråta som Lille Skutt

Jag gråter som Lille Skutt i Bamse. Minns ni de barnprogrammet? Lille Skutt kunde böla så att dropparna flög som en fontän ur honom när han hamnade i knipa.

Så mycket gråter jag.

På toaletten.

I duschen.

På ICA Maxi.

Ja, det är sant. Jag stod i kön på ICA Maxi och svalde och svalde och till slut så rullade stora Lille-Skutt-tårar ned efter kinderna som jag diskret försökte stryka bort.

Jag gråter för att MIN FAMILJ inte är MIN FAMILJ längre. Min familj är halv nu. Micke och Monstertanten väljer sin egen väg och jag flyttar ut ur hans hus. Jag är halv. Mitt liv är halvt. Det enda som är fullt och flödande är mina tårkanaler. Jag älskar ju MIN FAMILJ. Jag älskar ju MICKE och jag älskar MONSTERTANTEN. Ändå så står jag där med min nya lägenhetsnyckel och ska flytta in någon helt annanstans.

Därför gråter jag som Lille Skutt. Stora väldiga rullande tårar. Och så tycker jag att jag är världens mest patetiska och omöjliga varelse i hela världen och att det är något stort fel på mig. Och så gråter jag lite till. Storgråter.

Tills jag plockar mig samman och ser glad ut en stund till. Bara en liten stund till. Innan jag gråter igen. För Micke.

Och för Monstertanten.


.

11 comments:

Denize said...

=(
Det är inget fel på dig! Så är det ju, man blir ledsen när något som man hoppades på försvinner. Och då gråter man. På ICA maxi, på tåget, på jobbet... Men man gråter inte för alltid! Speciellt inte om man är så tuff som du brukar vara!

Kattis said...

Jättekramar

bara jag :) said...

Massa kramar. Du vet var du hittar mig.

christers said...

Tråkigt Katta! Men det blir bättre!

bara jag :) said...

God natt Och tack för ikväll! Det här fixar du, du har sån styrka! Men du får vara svag oxå, det är en styrka det oxå. Kram

christers said...

Här får du nåt annat att fundera på: http://www.karimartens.se/blogg/?cat=19

Ulrika said...

Jag har läst din blogg ett bra tag och den är en stor inspiration till mig. Jag har inte lämnat några kommentarspår ännu men det här dök upp i mitt huvud när jag läser detta. Det är ur en sång från James...

"Don't tell her to turn down
Put on your shades if you can't see
Don't tell her to turn down
Turn up the flame
She's a star
She's a star

It's a long road
It's a great cause
It's a long road
Its a good call

You got it
You got it
She's a Star"

Katarina Bildström said...

Åh... Nya namn! Ulrika och Denize!Nya följeslagare på bloggen (eller nya och nya, ni har väl varit här och läst innan, som det verkar?)

Tack, åh tack för peppningen, allihopa. Det värmer!

Ulrika said...

Hehe ja jag har läst ett bra tag måste jag erkänna :-)
På din gamla blogg när du sett att det stått Louisiana i feedjit, så har det varit jag :-D

Katarina Bildström said...

Jasså?! Bor du där? Tänk jag har verkligen UNDRAT över vem tusan det är som läser från den platsen och var nästan på väg att skriva ett blogginlägg enkomt för att utröna vem som läste. :) Bor du verkligen där? Vad gör du?

Ulrika said...

Hehe ja jag bor i New Orleans sedan slutet av juli 2006 :-) Företaget jag jobbade på i Sverige har ett av sina dotterbolag här så jag jobbar som supportchef här nu.

Träning är en av mina stora passioner i livet och jag snubblade över din blogg när jag sökte träningsbloggar. Jag fastnade för ditt sätt att skriva och för att det är så fantastiskt att se en person gå från där du var till där du är idag och att du fortfarande inte står stilla.

Det är jätteinsipirerande läsning!!