Det är mycket som faller på plats den här hösten. Denna gång har framgångarna mött min klumpiga tyrannosauriusrex-jogg. Min T-rex jogg känneteknas av tunga steg och hängande axlar med jättefåniga underarmar som hålls högt med slaka handleder, precis som på bilderna av en sån där T-rex. Jag brukar gallra bort de bilderna som ser mest bedrövliga ut och lägger ut de bilderna som ser någorlunda värdiga ut på min blogg. Men faktum kvarstår ändå att jag joggar klumpigt som en dinosaurie. Verkligeheten är ändå där, trots att jag sorterar bort bilder på bloggen. Det ser inte särskilt bra ut. Trots ett och etthalvt års träning har jag inte gjort särskilt stora framsteg.
Tills nu då.
För en månad sedan fick jag hjälp att förstå de underliggande mekanikerna bakom min mindre smickrande joggingteknik. Och inte nog med detta: I samma veva har Micke påpekat min totala avsaknad av intervallträning samtidigt som Kattis rent praktiskt förklarat vad som behöver göras genom att ta med mig på ett intervallpass. Jag kombinerade vad Bengt-Göran i sitt ämbete som kiropraktor förklarat i kombination av hur jag ska strukturera ett bra intervallpass som passar just mig. Då föll pusselbitarna på plats.
Och nu börjar det hända grejer. Redan efter en månad.
Visst är det dinosaurievarning på mig fortfarande men något börjar hända. På löparbandet så kan jag släppa min fjolliga armhållning som inte fyller något annat syfte än att stjäla energi (och stjäla värdighet). Benen börjar arbeta bättre och jag har stadigare tryck i uppförsbackarna när jag springer utomhus. Jag orkar betydligt längre och betydligt snabbare utan att bli överdrivet anfådd.
Det börjar bli riktigt roligt. Jag börjar drömma om att vara märkbart snabbare om jag fortsätter så här i ett halvår. Det kryper i kroppen av löparglädje och jag har svårt att slå av på farten för att varva ned när jag kommer hem. Jag vill bara spurta, öka, känna fart. Ha kul.
Helt underbart.
Ett och ett halvt års träning och en polett har trillat ned.
Det gäller att inte ge upp...
.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Haha T-rex jogg. Underbar liknelse även om jag inte håller med om att du springer så!
I och för sig, när T-rex rörde sig kunde väl ingen vara oberörd, så är det med dig, men på ett trevligare sätt - jag är så glad för din skull! Du klättrar högre och högre och utvecklas positivt och det gläder mig!
Post a Comment