Monday, June 11, 2007

Krig!


Är man med om en obekväm eller omständig upplevelse så brukar man ofta komma ihåg denna upplevelse. Är man riktigt smart så ser man till att lära sig av denna upplevelse och komma ihåg att agera annorlunda för att undvika att liknande situationer uppstår.

Om jag ska prata i klartext: Smiter Ens Råtta ut ur buren, över golvet, och in under väggsockeln vid ett tidigare tillfälle, så BÖR man ta till förebyggande åtgärder såsom att dubbelt kontrollera burdörrarna, samt täppa igen hålet vid väggsockeln där råttan förut smitit in. Om man INTE tar till sig dessa skyddsåtgärder så är det oficiellt giltigt att etikettera sig som idiot.

Klockan 07.03 i morse kunde man i grannskapet av Lärkfalksgränd i Enköping höra ett desperat:
"MEN JAG HAR JU FÖR HELVETE GETT DIG MAT OCH KÄRLEK, JÄVLA PISSRÅTTA!"

Själv så ser jag en liten tass (med ett par knubbiga små råttfingrar) och några nyfikna morrhår titta ut ur hålet från sockeln, utifall lite mat kanske skulle vankas. Jag plockar fram ett solrosfrö, och det kommer ut precis så pass lagomt lite råtta att jag omöjligt kan plocka fram honom.



Linus borde ha vett att inte mucka med stormakten. Samtidigt som låten Release Me dundrar från radion med Laura Sweden snyftansdjupt sjungandes "I am the wilderness locked in a cage, I am a growing force you kept in place" så stänger jag kallhjärtat alla burdörrar och stänger iskallt alla möjligheter för det lilla åbäket att inhämta ett matförråd, för nu är det KRIG. Den lille parveln ska faktiskt bli så hungrig och törstig att han inte kan motstå att kräla sig ut ur gömstället när jag erbjuder solrosfrön och vatten.

Ingen nåd, med andra ord...

4 comments:

Anonymous said...

*lämnar spade för skyttegravsgrävning*
Han har mött sin överkvinna, det är jag övertygad om.
:D

Katarina Bildström said...

Jag ville ha ett lurvigt djur att klappa. Inte en man för sin hatt som är redo med kraftkamp... *mutter mutter*

(Ja, jag pratar fortfarande om råttan, och ingen annan...)

Anonymous said...

Tror du på fullaste allvar att du skulle kunna välja ett djur som bara är litet, sött och lurvigt utan märkliga egenskaper som matchar dig?
*ser mycket skeptiskt på*

Katarina Bildström said...

Kimla. Mina marsvin hade många märkliga egenskaper. Atlas satt vackert galant, på kommando, så länge ingen annan såg... :P Jag tror alla djur (och människor) har märkliga egenskaper, men man måste titta på dem, en stund, först...