Eller så kanske man kan säga att han inte direkt "kom" tillbaka. Han tvingades tillbaka. Först av en ljusstake som jag försökte nå honom med. Linus blev mycket ilsken och gav stearinljuset storstryk från det lilla dammiga hörnet under sockeln. Sedan försökte jag nå honom med handen. Han skrek för kung och fosterland små hesa, väldigt ljusa PIIIIIP och fäktade med alla kroppsdelar som gick att fäkta med (jag misstänker att han till och med fäktade med svansen). Sedan fick jag grepp om den lilla råttkroppen, som ilsket försökte slingra sig undan.
Så mycket var friheten uppenbarligen värd. Ett och etthalvt dygn i svält och utan vatten, bara för att få vara i det där lilla skitiga mörka hörnet som han stolt har valt som sitt Fria Hem. Han måste vara råttvärldens Ivanhoe.
Men någonstans så var han nog rätt så glad att komma hem igen. Och när den svältande frihetskämpen fick lite ost, solrosfrön och sallad, så var allt förlåtet...
Friday, June 15, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
haha vilken lirare :D
Post a Comment