Igår önskade jag att jag var ett barn, igen. Barn blir så lätt entusiastiska. För ett barn finns det inget underligt i att lära sig något nytt, för barn lär sig något nytt varje dag. Barn blir mer välkoordinerade och får bättre fysik för varje dag. De tränar varje dag och motivationen finns där av sig själv. De tränar på att krypa, stå, gå röra sig, springa så snabbt som möjligt, klättra i träd, brottas, ja ALLT är ett äventyr och det finns ingen ände på allt roligt man kan lära sig.
Sedan blir man äldre, och ju mer vuxen ålder man uppnår, ju större motstånd finns det i att lära sig något nytt, att bryta invanda rutiner eller att ändra sitt sätt att tänka i vissa frågor. Kroppen strävar nitiskt efter status quo och vill ha balansen i att det man gjorde igår, det fortsätter man med att göra idag.
Min kropp strävade ytterst nitiskt efter status quo igår kvälls. Jag hade fått låna en liten färglad frigolitplatta av den moststräviga personalen ("Folk stjäl faktiskt våra frigolitplattor så du får minsann se till att lämna tillbaka den!") och nu plaskade jag lite hjälplöst runt i simhallen, stadigt ihållandes frigolitplattan framför mig, för att lära mina ben att "paddla". Tyvärr var jag inte ensam i simhallen utan omgiven av hobbymotionärer (på vänster sida) och brölande 17-åringar på träning (på höger sida). Det låter skitenkelt att paddla, men det var det inte. Lite orytmiskt sprattel fick mig att flåsandes i snigelfart stoppa upp motionsslingan för motionärssimmarna. Röd i ansiktet av ansträngningen flöt jag mycket långsamt framåt med en liten färgglad frigolitplatta stolt guppande i fören. I en halvtimme utsatte jag mig för denna självförnedring, innan jag gav upp och cyklade hem och tiggde kramar och uppassning från Micke. Jag funderade på att helt skita i mina planer på att lära mig simma och sluta upp att försöka vara med i Triathlon.
Dessa tankar till trots, jag har ju lärt mig styrketräna, och till och med hoppa fallskärm, och ingen av dessa gånger var det lätt från början... Allt är ju möjligt. Det är helt enkelt bara lite svårare att lära sig något nytt nu, än när man var liten.
skip to main |
skip to sidebar
2 comments:
Vet precis hur det känns! Förra inlägget var så positivt så jag tyckte synd om dig i bassängen med alla andra. Du bör leta reda på en simklubb där du bor! Dom har säkert nybörjarträning - då slipper du slåss med alla andra i bassängen för klubbarna har egen tid i simhallen. Lycka till!
Jag har följt dina kloka råd och ska börja på simträning på onsdag (om förkylningen släpper), sedan är väl tanken att det ska bli träning tre gånger i veckan, terminen ut. Så det är bara att kämpa vidare! :)
Post a Comment