Soft vardag

Jag börjar komma in lite bättre i vardagslunken nu. Snart har jag varit en månad på mitt nya arbete som frivårdsinspektör, och jag har börjat bo in mig lite bättre hos Micke. Livet har faktiskt blivit lite bättre än vad det var förut. Det är lite roligare att bo tillsammans med någon, jag tycker vardagskvällarna blivit mer meningsfulla.

Jag tycker till och med att det är trevligt att laga mat. Jag har alltid sett matlagning som något nödvändigt ont och knorrat mig de gånger jag varit tvungen att laga ihop något. Någon gång i månaden, eller vid något särskilt tillfälle har jag känt mig inspirerad till matlagning, men inte typ en torsdagkväll mitt i veckan när kylskåpet känts tomt och inspirationen varit som bortblåst.

Just nu är det tvärtom. Just nu har jag något slags frenetiskt intresse att fylla frysen med matlådor och prydliga lappar med datum och innehåll. När Micke sent på kvällen varit ute på en längre springtur, så väntade en ungsbakad pizza på honom. Jag tycker om att laga plättar av keso, äggvitor, nötter, och kardemumma. Det är gott med ungsbakad fisk med tomater och avokado. Det är skönt att känna att frysen är full och att man kan välja mellan olika sorters mat. Och all den här matglädjen fyller ju på energi att lära sig mer på eftermiddagarna, att orka pyssla på med mat även efter en tuff arbetsdag.

Det är kul att vara sambo. Det är kul att någon blir glad när man städar tvättstugan. Det är skönt att han tappat upp ett bubbelbad, och masserat in en hårinpackning i mitt hår, på fredagkvällen. Det är underbart att få bo tillsammans med en liten lurvig terv igen, också.

Livet blev riktigt soft, faktiskt...