Ännu en dag

I dag är den dag vi svenskar firar det sicilianska helgonet Lucia (som inte ens sicilanarna firar).

Jag tänkte fräscha upp minnet så ni vet vem ni firar. Lucia är vår ursvenska gammalmodiga tradition där vi äter lussebullar med saffran från kina och russin från medelhavsländerna. Som vi säkert även gjorde förr i tiden. Jag menar, vem hade inte tillgång till detta, för fyra generationer sedan?

Lucia är latin och betyder Ljusbägerskan. Hon gillade inte arrangerade äktenskap, och när hon själv blev utsatt för ett, så fixade Gud dels så att hennes mor fick blödarsjuka, dels så att Lucia själv kunde bota sin mor. I all förvirring över sjukdom och tillfrisknande lovade modern att inte gifta bort sin dotter, och friaren blev ganska grinig över det hela, trots att Lucia så frimodigt gett bort sina ögon till honom (Gud fixade förståss ett par nya snyggare ögon åt henne som belöning för sitt fina martyrskap).

Friaren ordnade så att Lucia blev torterad. När de torterat henne färdigt så skulle de sälja henne till en bordell, men på väg dit frös vagnen fast och de fick hälla kokande olja på vagnen för att få loss den. För säkerhets skull hällde de en massa kokande olja över Lucia också, och stack ett svärd genom halsen på henne, men hon var ju helgon och torterad så hon väntade med att dö tills hon fick sista smörjelsen. Givetvis höll hon sig oskuld under alla omständigheter.

Förut var den 13 december årets mörkaste natt, enligt den gregorianska kalendern, så då passade det att fira ljusbägerskan med hopp om ljusare dagar. Det är också rent av mycket mer praktiskt att ha ljus i håret om man ska kånka på god mat också, i dessa mörka tider....