Paus

Ursäkta frånvaron. Jag tog en paus i bloggandet.

Jag tog en paus i livet också.

Jag tog en paus från träningen. Jag tog en paus från matlagningen. Jag tog även en paus från att göra mitt bästa. Jag tog en paus från att vara trevlig och angelägen om att vara till lags. Jag tog en paus från att nå mina drömmars mål.

Jag tog en paus från att äta nyttigt och vräkte i mig det mesta jag kom över.

Jag tog en paus från att tänka lösningsfokuserat.

Jag tog en paus från det mesta som hade med mig att göra. Micke tittade konstigt och lite bekymrat på mig ett par dagar. Jag brydde mig inte. Jag hade en paus i min strävan att verka logisk, och jag hade även tagit en paus från min strävan att nå acceptans hos min käresta.

Sedan så hade Micke dessvärre preparerat mina längdskidor och trots att jag hade tagit en paus i att uppfylla andras förväntningar sedan en vecka tillbaka, så följde jag motsträvigt med till längdskidspåret i Grönklitt. Jag hade ju tagit en paus i att ställa mig i motvärn.

Sedan föll jag omkull på ett isbelagt spår, i full fart nedför en backe. Smärtan ilade genom hela kroppen när stöten tog mot svanskotan och jag garvade trots att tårarna rann. Paus blev Play igen och efter att ha frustat runt ett milspår, ivrigt påhejad av min käre sambo, så var de avstängda tankebanorna påslagna igen.

Så det mesta blev som vanligt igen. Nästan som innan. Ungefär som man kan förvänta sig efter en veckas paus.