Hej då till dolmen

Min flytdolme, alltså. Hej då, till den.

När jag simmar har jag en liten flytdolme av plast och luft uppe vid skrevet som lyfter underkroppen lite, när jag crawlar. Den är bra för då behöver man inte bekymra sig över bensparkar, utan kan bara koncentrera sig på armtag och överkroppsteknik. Den har varit till ovärdelig hjälp och troligen åtskilliga gånger hindrat mig från att drunkna.

Men nu är det slut med den. Jag och dolmen separerar. Jag klarar mig nämligen utan den. Nu är det dags att börja träna på större allvar. Det är dags att ta varje chans till att bli bättre på den där finurliga tekniken som krävs för både över och underkropp, och det är dags att bygga upp bra muskler i armar, bål, mage och ben. Inget mera fusk med flythjälp, med andra ord.

Jag har insett att jag troligen inte är i form för att göra hyfsat ifrån mig på motionsklassen i triathlon i år heller. Det tar ohyggligt lång tid att träna en kropp, i tre grenar dessutom. Jag kan inte köra stenhårt i ett år och tro att jag har koll på läget. Jag kan inte köra stenhårt överhuvudtaget, eftersom det inte är bra för en (i sammanhanget) otränad kropp.

Jag börjar inse att det gäller att GIFTA sig med sporten, om jag ska klara av att utföra den. Alltså, inte bara lulla på och hoppas allt blir bra och löser sig självt. Jag måste troligen älska den i nöd och lust, hata den ibland, och tycka att den kan kännas tråkig emellanåt. Jag måste fortsätta att investera kärlek och energi i träningen, och jag måste lita på att resultaten kommer om jag bara är trogen och ihärdig.

Varför vill jag göra allt det här, då? Jo, för att jag gillar att drömma. Jag gillar tanken på att jag blir bättre och bättre för varje år. Jag gillar att fantisera om hur jag slipas. Det handlar inte om att få en snygg kropp och bli attraktiv för någon. Det handlar om att utstråla hälsa, att vara frisk, att ha spänst, att leva längre, att sätta mål med livet och att uppfylla dem.

Ett litet mål blir därför att lägga undan min lilla blå plastdolme och plaska mig ut i bassängen på egen hand.

Det stora målet är att genomföra ett bra lopp, att inte vara bland de sämsta. Och att ha kul.