Ny utmaning

Jag ska börja cykla med Gävle Cykelamatörer. De är ett gäng äldre herrar och damer där ett par stycken passerat 70+. Min instruktör Ove från Gävle Simsällskap hade lite kontakter och har lovat att följa med mig och presentera mig för cykelsällskapet på söndag.

Som jag förstått det så är det ett trevligt gäng, som baserar träningen på gott fika och trevligt umgänge. Och cykling.

"Du får tänka på att många av oss är pensionärer!" sa den cyklist jag blivit ombedd att kontakta.
"Jajjamensan." svarade jag käckt.
"Vi cyklar inte särskilt snabbt, vet du." sa han.
"Det gör inte jag heller."
"Vi börjar med lite lugna turer till våren, då vi oftast åker till något fik och fikar en stund." meddelade han.
"Det låter trevligt." svarade jag.

Sedan blev det tyst en stund.

"Hur lång är den lugna turen till våren, då?" frågade jag.
"De är ganska korta. Man måste ju komma igång lite försiktigt." svarade han.
"Ja, men... hur lång sträcka handlar det om?" frågade jag igen.
"Ja, jag vet inte. Det brukar bli mellan sex till nio mil. Det beror på vilket fik vi ska till." svarade han.

"Sex till nio mil?"
"Ja."
"Öh. Ja. Öhm. Ni kan räkna med mig. Eh. Jag hänger säkert med." svarade jag osäkert, och tittade tvekande på mina arma sköra ben som kommer att bli till mos varje söndag under hela cykelsäsongen.

(SEX TILL NIO MIL?! ÄR DU HELT JÄVLA GALEN!! JAG SKA FAN SLUTA LYSSNA PÅ GUBBAR FÖR DE HAR HELT FÖRVRIDEN VERKLIGHETSUPPFATTNING. JAG SKULLE KUNNA DÖ AV ATT FÖRFLYTTA MIG SEX TILL NIO MIL. PÅ FLÄCKEN. FATTAR NI HUR JOBBIGT DET ÄR?!? JAG KOMMER ATT FÅ MITT ASS KICKED AV ETT GÄNG PENSIONÄRER. ÅHH DENNA SKAM OCH FÖRNEDRING!!!)

Sedan började jag tänka på senaste simträningen. Jag tänkte på hur förunderligt tyst och lugnt det blev i vattnet nu när jag slutat spänna mig och bli anfådd. Nu behöver jag inte hämta andan vid vartannat simtag, simningen är inte längre ett kippande av luft och ett hårt utfrustande av luft i vattnet. Jag kan låta luften fridfullt bubbla ut i små bubblor från näsan och lyssna på alla de dova ljud som hörs under vattenytan, samtidigt som jag ser bassängbottnen fridfullt glida förbi. Jag kan begrunda hur mina händer långsamt paddlar genom det blå vattnet, med ett band av små ljudlösa bubblor efter sig. Jag tar mig fortfarande inte särskilt långt, men längre och längre för varje gång jag tränar.

Det har varit så roligt att lära sig något nytt. Det är så roligt att bli bättre och bättre på något. Att lära sig.

Det kommer att bli kul att bli en bättre cyklist, också.