Ett tidigt lågvattenmärke var när jag var 15 år och en kompis mamma tog henne avsides för att fråga om jag höll på att bli flintis. Det var inte roligt att höra och det sa ganska mycket om min hårkvalitet.
Lågvattenmärken på senare år var vintern 2006 då jag skulle klippa mig hos en hårfrisörska i Bollnäs och denna frisörska inte kunde dölja sin förvåning när hon tog ut min hästsvans och förvånat slog handen för munnen. Sedan så hämtade hon "chefen" och de började greja i mitt hår och oroligt fråga mig om jag tog några mediciner eller nyligen fått barn. Jag kände mig lite förnedrad och skämdes när de erbjöd mig Regaine som igentligen är avsett för män i övre medelåldern och andra preparat för att hindra mitt håravfall. De frisörerna gjorde i princip allt utom att klippa mig och jag gick hem gråtandes och ringde till min mamma.
Nästa lågvattenmärke var sommaren 2007 i Enköping då jag gick till en frisör där jag bokat in en tid för hårförlängning. Frisören meddelade att mitt hår var för tunt för att det skulle gå förlängas. Antingen skulle håret trilla av när hon fäste fast det nya håret i det, eller så skulle hårfästningarna i hårbottnen synas genom mitt tunna hår. Jag hade alltså för tunt hår för att de skulle kunna sätta in extrahår. Jag gick därifrån utan extrahår, och jag kände mig riktigt låg.
Men NU har asfalten blommat och grisar börjat flyga igen. För första gången på två år så behöver jag inte hålla håret i en tunn hästsvans eller klippa det kort. Fint friskt härligt "normaltunt" hår pryder min stolta hjässa och jag kan inte sluta stirra på det i spegeln. Jag har haft håret utsläppt på arbetet för första gången, och kollegorna har reagerat på hur annorlunda jag ser ut när jag inte har min strama hästsvans eller knut i nacken. Det är helt fantastiskt. Jag kan dra fingrarna genom det flera gånger och känna hur håret mjukt rör på sig över axlarna när jag skakar på huvudet. Det är helt underbart! Jag hoppas att det inte är ödets nyck som gör att håret inte trillar av, utan att det är på grund av att jag ändrat mina kostvanor till det bättre. Jag hoppas det fortsätter att växa fint hår, för det är helt otroligt skönt att kunna ha det utsläppt.
ÄNTLIGEN!!
Mitt ljuvliga, ljuvliga normaltunna äkta axellånga hår! Jag hoppas det är här för att stanna!
.
3 comments:
Kul att höra om dina målsättningar och att du håller fanan högt. Jag ska själv ställa upp i järnmannen i augusti och darrar vid tanken. Tidigare har jag gjort två klassiker och två maror. Det har inte gått fort, men jag har klarat det! Trots att jag är långsam och en helt vanligt småbarnsmamma och motionär. Allt handlar om att VÅGA. Fast ibland fegar man förstås ur....
Haha... ja då är ju ditt nickname blåbärstriathlet direkt missvisande. Du är en direkt förolämpning mot oss äkta blåbär. Har man gjort två klassiker så är det i lag förbjudet att kalla sig novis och prata om att man inte är tillräckligt vältränad för att gå en kurs i triathlon. Jag är mycket besviken på dig! ;)
Klicka här för hår
Post a Comment