Hallstahammar Triathlon!

Vårens första riktigt stora och spännande äventyr. Jag hade anmält mig till Hallstahammar Triathlon och hade som målsättning att inte dra skam över mig själv eller någon annan.

Det gick faktiskt riktigt bra!


Micke följde med som fotograf och coach. Min träningskompis Bengt-Göran var med som medtävlande och representant för Gävle SS Triathlon. Vi var måttligt kaxiga.



Den där vaga obligatoriska "vad-har-jag-gett-mig-in-på"-minen var inte lika påtaglig den här gången. Det kändes mest roligt och spännande att delta.



Simningen gjorde jag bort mig ganska bra i. Till att börja med startade jag för långt bak och fick fullt med folk som blockerade simningen, sedan försökte jag hantera situationen genom att spurta om dem, vilket ledde till mjölsyra. Mjölksyran ledde till andfåddhet. Andfåddheten ledde till halv panik. Den halva paniken ledde till att jag glömde ganska precis allt jag lärt mig under året. Jag bestämde mig för att ta det med en klackspark.



Efter 400 meter så kravlade jag mig upp som en dränkt, blöt, hund.



Efter ett ofattbart ohyggligt trasslande med min nummerskylt vars gummiband (som skulle sitta runt midjan) bestämt sig för att trassla ihop sig så kom jag avsevärt mycket senare iväg med min cykel, och nummerlappen hafsigt fastnålad på ryggen av tack-du-som-räddade-mig-från-gummibandshelvetet. Sedan var det full fart iväg på 2 mils cykling. Fasiken vilka snygga bilder Micke tar med kameran...



Jag kroknade som väntat under löpningen på en halvmil...



MEN JAG KOM I MÅL JAG OCKSÅ!!!!



Det var en helt sanslös dag. Solen sken. Micke tog bra bilder. Bengt-Göran och jag kom i mål hela och ren.. hela och glada. Helt suverän dag!



JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL! JAG KOM I MÅL...


(Näst sist i mål... men ändå...)