Återhämtning och tillbakablick

Jag behövde uppenbarligen återhämta mig den här veckan. Både fysiskt och mentalt.

Någonstans i mitten av arbetsveckan så satt jag hemma på toaletten och grät över viktiga saker i livet, såsom att min bulgurcoleslaw innehöll för mycket senap och att vi alla kommer att dö någongång. Det var ledsamt. Micke antydde något i stil med att jag kanske behöver återhämta mig lite eftersom jag flängt runt på äventyr, arbetat övertid, samt deltagit på kurser de sista två veckorna. Jag var benägen att hålla med.

Så den här veckan har jag gjort helt normala lugna svensson-aktiviteter efter arbetet. Jag har gjort detta genom att läsa en pocketbok, handlat på IKEA, lagat mat och städat. Och så har jag gjort lite onormala svensson-aktiviteter genom att sova över 13 timmar på natten och sedan gråta lite till över bulgurcoleslawen.

I går var det lördag och godisdag så jag hade under lördagens lopp ätit Mickes tacopaj, en chokladboll, en vaniljmunk, några rutor riktigt mörk choklad, två nävar chips och avslutat dagen med en skål chokladglass med marsmallowsbitar inuti. Detta tyckte inte min mage var särskilt hälsosamt. Under natten så låg jag en halvtimme på toalettgolvet efter ett intensivt toalettbesök och undrade hur jag skulle kunna ta mig tillbaka till sängen. Då var det riktigt skönt att pipa efter hjälp. Micke vaknade och när jag höll på att svimma så höll han fast mig riktigt hårt i sina starka armar och lotsade tillbaka mig till sängen. Han la en spyhink vid kanten och en vattenflaska vid sängbordet.

Det var tryggt. Nästan som när jag var liten och min mamma stoppade om mig. Oftast brukar jag inte vilja visa mig sårbar kräksjuk och ful och illaluktande utan hålla mina fulare sidor för mig själv. Men den här gången var det riktigt skönt att få hjälp.

Ja, det var väl veckan. I korthet.

Nästa helg blir det ett nytt spännande äventyr...

Så här ser det ut här hemma när jag skriver min blogg.


Jag kanske skulle ha legat där i stället för att glo framför dataskärmen...?


.