Jag ska vara med i ett triathlonlopp på lördag. Som ni vet så tyckte jag att det skulle kännas lite läskigt. Nu är det inte läskigt längre. Det är sex andra anmälda i min klass, varav fyra av dessa sex anmälda representerar en idrottsförening och två är där som renodlade motionärer. Jag har alltså två andra i min klass som jag ser som potentiella konkurrenter om sistaplatsen. Då gör det absolut ingenting om jag kommer sist. Det gör inte ens något om jag kommer sist med marginal. Sju personer kommer inte kunna utgöra en "klunga" och det är svårt att se dem som en grupp och jag som "utstickare". Vi är för alltså få för att det ska kännas pinsamt att komma sist. Det känns befriande skönt.
Och inte alls särskilt farligt längre...
.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Som vanligt fixar du detta galant. Inte för att ge dig press eller så. Utan för att du är utomordentligt duktig med allt som du företar dig. När ska vi ses? Det blir baren-invigning på urberget någon gång framöver, kanske ett glas vin skulle smaka? Kram
Post a Comment