Konstigt

Snart vandrar man vidare...

Nu känns det konstigt. Jag åt lunch med bland annat min arbetskollega Sandra i onsdags, eftersom det var sista gången vi skulle ses, och jag träffar min chef för sista gången idag. Det känns konstigt.

Jag hade i alla fall köpt blommor till Chefen. :)

Visserligen brukar det kanske vara tvärtom, att chefer köper blommor till anställda vid avslut, men jag är ju så sabla nöjd över att jag fått jobba i Enköping. Det hade inte varit någon höjdare att stanna kvar i Bollnäs. Jag känner verkligen att jag fått bättre självförtroende i Enköping, och att jag vuxit och slappnat av i min yrkesroll som myndighetsutövare. Det som är skönt är att det verkar som om jag är välkommen tillbaka, om jag skulle vilja återvända till Enköping. Det känns bra. Jag har ju en arbetsvecka kvar här också, efter semestern, så jag hinner nog smälta lite mer om att jag faktiskt flyttar igen. I morgon startar semestern med Vansbrosimmet och sedan ska vi troligen långvandra efter vasaloppsleden. Och sedan ska jag starta ett nytt liv som sambo och Frivårdsinspektör.

Bra.

Men konstigt.