Nedräkningen börjar

Det börjar närma sig ett avslut, nu. Jag har tagit avsked till de flesta klienterna. De flesta blir lite nedstämda och ledsna. En klient som varit i socialtjänstsvängen sedan många år tillbaka sa att jag var den bästa socialsekreterare han någonsin haft. En annan klient fick ett kort från mig med lite text och en liten teckning, och det sved till lite, när hon blev rörd över kortet. En och annan klient blir säkert lite lättad över att slippa mig, men de döljer detta artigt, i sådana fall.

Det värsta var ändå på kvällen när jag gick en sista promenad med Nina och shäferhunden Roki. Inte för att jag och Nina umgås särskilt tätt nu för tiden, men hon har hängt med i livet sedan tre år tillbaka, då hon råkade stöta på min hund Kiara ("Nämen är det en terv?! Jag tror inte mina ögon, har ni just flyttat hit?!"). Och nu är det tack och adjöss för den här gången. Den här gången flyttar jag ju inte 53 mil bort, utan 13 mil, så Nina planerar titta förbi i början på Augusti. Eftersom hon själv, sedan några år tillbaka, tillhör den sorliga skaran Tervlösa, så kan det ju vara bra för henne att hålla kontakt med min terv. Rent terapeutiskt, alltså.

Terven: Snabb som en vind, smidig som en räv, vild som en elvisp. Ögon som små mörka glittrande norrlandstjärnar och en nos som en fjälltopp (en lite åldrande fjälltopp som välsignats med lite vit 'frost', senaste året...).

En veckas arbete kvar, sedan två veckors semester, sedan en veckas arbete till. Efter detta är jag sambo med Pojkvän, Terv och Monstertant. Då får jag ett nytt jobb och nya arbetsuppgifter. Jag är livrädd för att Micke ska ångra att jag flyttar in, men om jag ser till att sköta mycket av hushållet på eftermiddagarna, så ska han nog trivas. Jag tror faktiskt jag ska skingra min sambos oro genom att norpa ett visst rekomenderat recept på en viss nyligen rekomenderad paj från en viss bloggkompis...

Micke skyddar sig från småknott, eller från mig. Denna man ska mutas till kärlek. Sanna mina ord.