Drömmen om egen häst...

Jag och Micke besökte stuteriet med Shagaya-araber, samma stuteri som jag nämnt tidigare. Bästa sättet att kortfatta mötet med alla dessa vackra och ljuvliga hästar är ordet: Mular.

Finns det något bättre än en hästmule?

Mjuka mular, blöta mular, varma mular, nafsande mular, stora varma andetag och tunga steg. Jag var lycklig under den tiden jag var i hagen bland hästarna. Skönt att få känna på dessa stora, varma, härliga djur!



Jag tittade på några avelsston och föll för stoet Jasmine som kommunicerade tydligast med mig. Hon var en av de första hästarna som gick fram till mig, granskade mig, pratade lite med mig, och bestämde sig slutligen för att rata mig och ignorera mig resten av hagvistelsen, men jag gillade henne ändå bäst. Man har mest att lära från de hästar som försöker göra sina synpunkter hörda, och har man tur går det vidare till deras föl.

Jasmine står hos mig en stund och bara vilar...

Jasmine i helfigur. En riktigt vacker dam, i mina ögon...

Det var helt underbart att vara där. Jag och stuteriägaren kom bra överens och vi ska prata om att kanske sätta ett föl till världen nästa vår. Stuteriet var litet och privat, utan något påtagligt vinstsyfte med sin uppfödning, och med ett få antal rundmagade glada hästar som mest sölat runt i stora gröna betesrika hagar. Om min ekonomi tillåter och jag fortfarande vill. Fram till dess är jag välkommen att hälsa på ytterligare, lära känna de andra avelsstona, samt provrida den fröken som så bestämt nobbat mig. Men jag går försiktigt fram, lovar inget. Varken till mig själv eller till någon annan. Det enda jag kan säga är att det var ljuvligt att vara där…

Vad tyckte Micke då? Visserligen är han inte särskilt hästintresserad, och visserligen så är han inte eld och lågor över något framtida hästköp, men lite smälte nog hjärtat över de vackra, mysiga shagya-araberna...