Livsvacuum

Det känns som om jag befinner mig i ett livsvacuum just nu. Det är kanske därför jag inte bloggar så mycket. Jag är mitt emellan två världar så livet känns rätt så tomt och energin går till att betrakta mina två fötter. Den ena foten står kvar i Enköping med blommor och tacktal och gamla kompisar, och framför allt den ostädade lägenheten som måste tömmas. Den andra foten står i Mickes hus och försöker förtvivlat få plats där, på något vis.

Plats jag tagit upp i Enköping: 45 kvm.
Plats som jag försöker rymma allt i: En garderob.

Dessutom är han sedan ett bra antal dagar tillbaka sängliggandes i feber. Det stora sällskaps-vacuumet som mina arbetskollegor fyllt, fortsätter vara ett tomt vacuum eftersom Micke inte är i skick att hålla något vidare underhållande sällskap med mig, på grund av febern. Dessutom har mina storartade drömmar om att få delta i Kalmar Triathlon grusats av en allt för dålig ekonomi, så vacuumet kan inte flys undan med tankar om ett spännande äventyr. En gammal hoppmästare till mig sa en gång att om man har ena foten i det förflutna, och den andra foten i framtiden, så kissar man på nuet.

Så jag antar att det är det jag gör.
Kissar på nuet.
Mitt tunna lite ensamma vacuum-nu.