Mitt kontor, för några månader framöver. Jag försöker förtränga att jag bara har ett vikariat...Saker börjar flyta på, på mitt nya jobb. Arbetsuppgifterna är vitt skilda och rätt så roliga. I tisdags kom en polis med en påse kokain som han bad mig stoppa på mig. En halvtimme senare kom en ung polishund infladdrandes med ivrig nos och markerade klart och tydligt att jag hade något fuffens för mig. För ett ögonblick kände jag mig lite sårbar och tänkte någonstans i mitt stilla (läs: sjuka) sinne att ingen skulle tro mig om jag hävdade att jag inte alls införskaffat kokainet, utan fått det av en tjänsteman.
Idag har jag varit på informationsmöte kring Intensivövervakning (främst rörande elektronisk fotboja) och på eftermiddagen har jag varit på informationsmöte från Nevropsykiatriska utredningsteamet. Igår genomgick jag en två timmars fördjupning över hur en personutredning till Tingsrätten ska utformas. Informatören var mycket noggrann när han skissade upp en kartbild för hur vi skulle tänka vid mötet med de klienter som är aktuella vid personutredningar. Jag blev mycket förundrad över skissen och frågade om jag kunde fotografera den för djupare granskning och eftertanke, inför mitt nästa ärende.
Jaha är det SÅDÄR man ska tänka vid en personutredning! NU KLARNAR DET! Fast om jag återgår till allvaret så stormtrivs jag. Bara för att informatören inte är bra på att skissa fram tyngpunkter i personutredningar så litar jag stenhårt på hans kompetens och kunskap. Alla på jobbet är skickliga på sitt jobb, och urgulliga. Det finns inte någon kollega som jag inte skulle vilja plocka med mig hem och mata med kakor.
7 comments:
Hm. så man går från födelse till MU. Och däremellan är det kladdigt?
Var kommer kossan in i bilden?
Förövrigt vill jag bara säga att trots att jag älskar att vara handläggare inom äldreomsorgen så är det trist att jag aldrig får några påsar med kokain. Bara kaffe och bullar. Och en tant försökte ge mig en hundralapp eftersom "ni tjänar ju så dåligt inom hemtjänsten".
*asg*
*läser en gång till*
*ännu mera asg*
Jag glömde faktiskt fråga vart MU kom in i bilden. Jag antar att det är någon slags nirvana. Eller hoppas jag.
Såklart du ska ta emot bullarna och medge att du handlar kläder på second hand och måste leva under existensminimum... ;)
Efter flera betraktelser av bilden (och skratt) kom jag fram till att man föds, blir 16 och sen 22 (eller 27) och sen är det NU (fast jag tyckte länge det stod Mn)
- eller vad tror ni?
Fin teckning iaf!
...fast Davids tolkning var roligare...
Jag tycker din tolkning lät mycket bra, Christer. Någonstans blir man en stork slingrad kring et upp-och-nedvänt kors, verkar det även som... :)
Är det bara jag som kommit till djup insikt och nu förstår att för att uppnå Mu måste man ta sig igenom stadiet av pårökt snabeltomte, bejaka sin inre discodansande dinosaurie och därefter landa i en stor fläck full med flugor innan man sjunker ner i Mu och fortsätter in i dess underbara randiga tillvaro?
Ja. Det kanske bara var jag. *återvänder till korsbroderier på sammet*
*fnissar väldigt mycket på vägen*
*sitter och småskrattar för mig själv på kontoret och hoppas att ingen annan märker något*
Mycket djup och insiktsfull beskrivning, Kimla. Man hör att du är en fullfjädrad analytiker som så detaljerat fullbordat varje frågetecken inom skissen. Strålande!
Post a Comment