Träningsmönster

Efter fyra simträningar, så har jag upptäckt att simningen följer precis samma träningsmönster som jogging och fallskärmshoppningen.

Första fasen i träningen är Nyförälskelsen, då man mest ägnar sig åt att fantisera om hur jäkla bra man kommer att bli på att simma. Exakt detsamma har skett inom joggingen, när jag trott att jag för varje vecka ska bli lite snabbare, och slutligen bli en löpmaskin utan dess like, eller när jag under mina första fallskärmshopp tyckte jag var världens coolaste människa och troligen en blivande naturbegåvning i sporten, eller varför inte all styrketräning där jag trott att ett par månaders träning skulle göra mig till en gudinna av finlinjerad muskulatur.

Andra fasen i träningen är Proppen. Det är då jag har fastnat. I simningen så är det precis samma felaktiga huvudrörelse som hindrar mig från att hämta luft. I joggingen är det tempot som jag pressar i veckor och ibland månader, utan att få en bättre tid. Inom fallskärmshoppningen var det utbildningshopp 7 som jag fick göra om 18 gånger under ca 6 månader, eftersom jag aldrig fick godkänt på det. I Propp-fasen är jag stressad, ledsen och uppgiven, och tror det är något fel på mig. (Vissa fallskärmshoppare var mycket angelägna om att hålla med i denna fråga). Jag gnäller och blir arg vilket bara fördjupar Proppen och hindrar mig att gå vidare. I denna fas är det inte kul att träna.

Sista fasen är Propplösningen. Det är när Proppen släpper och jag kan träna på som vanligt igen. Då tar jag till mig information och utvecklar mig snabbare. Jag fastnar inte i ett mönster och står inte stilla längre i denna fas. Propplösningen kommer alltid mycket, MYCKET senare än vad jag tror och förväntar mig, och troligen lite senare än vad andra förväntat sig också. Proppen släppte i mitten på fallskärmsutbildningen, och i stället för att få var 6:e hopp godkänt, så fick jag vartannat hopp godkänt. Joggingen lossnade i somras, när jag fick ett bättre löptsteg och blev avsevärt mindre anfådd.

Hur som helst så har jag en Proppfas att gå igenom, inom simningen. Jag kan förvänta mig att simningen känns stå stilla trots att jag kommer att träna regelbundet. Jag kan förvänta mig att jag ett par gånger irriterat kommer att kasta ur mig "Varför HÄNDER inget?!" mot alla stackare som råkar stå i min väg. Sedan kommer jag att blänga på dem tills de trevande gett mig ett någorlunda tillfredställande svar.


Jag antar att jag just nu, under min begynnande Proppfas, mest får luta mig mot min simkompis och hennes kloka ord:

"Egentligen så har man ju inte bråttom."