Suget i magen

"Ska du inte besöka stuteriet igen?" frågar Micke. Han har i själva verket genomskådat mig för länge sedan, och jag försöker slingra mig lite genom att svara vagt och oprecist. Jag sitter som vanligt fast i vägskälet kring Hästköpet Som Aldrig Blir Av, och det är inte speciellt roligt att sitta där.

Jag försöker undvika att tänka på hästar så ofta som möjligt. Jag undviker att köpa hästmagasin och jag undviker att kolla hästannonser. Om jag undviker allt som har med hästar att göra så kanske tankarna tappar sin laddning, och jag slipper brottas med alla frågeställningar runt omkring. Hur klarar jag mig med sämre ekonomi? Hur klarar jag att åka till stallet nästan varje kväll? Hur klarar jag att avstå från min egen fysiska träning? Hur skulle jag i framtiden klara av häst kombinerat med en familj? Häst och barn, har man råd med både och? Orkar jag med ett heltidsjobb och ett krävande fritidsintresse? Hur skulle det kännas att misslyckas med sin barndomsdröm? Hur skulle jag må av att sälja vidare en häst som jag lovat ansvara över?

Ändå är suget i magen kvar. Den där intensiva längtan från tonårstiden och den fasta beslutsamheten om att jag också kan bli hästägare, en vacker dag. Drömmen om att få hantera en häst från föltiden och att forma den efter egna händer. Det gäller att hålla sig fast vid sina drömmar...

Men någonstans innerst inne har jag kanske redan gett upp...