Sanningen var den, att det gick jättebra att löpa. Åtminstone en liten stund. Det gick jättebra att löpa i 3 kilometer. Efter 3 kilometer blev det nedförsbacke, och det kändes ungefär som om knäet rostade ihop. Om "gnissel" inte var ett ljud, utan en känsla, så skulle jag vilja säga att mitt knä gnisslade samman till ett hjälplöst haltande sista 50 metrarna av 5 kilometersspåret.
Mitt knä är trasigt. Fortfarande. Det blev ingen Tjejklassiker 2007.
Det lustigaste med det hela är att jag inte tagit detta problem med den värdighet och tjurskallighet som jag tagit för givet att jag skulle ha. Jag var övertygad om att jag skulle tänka målmedvetet och veta att en rejäl vila löser det mesta. Positiv och gå vidare, har liksom varit mina paroller UTIFALL man skulle dra på sig någon träningsskada. UTIFALL det skulle bli så, så skulle jag minsann vara den som inte gav upp. För jag är ju JAG, och det speciella med just MIG är att jag är driftig och målmedveten.
Gissa om jag blivit överraskad över den där LILLA rösten. Den där lilla pipga rösten längst där inne i hjärttrakten som obstinat piper att "får jag inte löpträna, så finns det ingen poäng med att träna alls!"
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
6 comments:
Jag lider med dig. Känns som det är total inflation på knäproblem just nu (och det är ingen walkt in the park). En kompis ligger på operationsbordet just nu, en annan är sjukskriven.
Håll hårt i simningen och tänk vad härligt det bli med kvällar i bastun i stället för att slira omkring i halkiga löpspår. Och hör av dig om du vill boxas eller spinna med mig.
*kramar om och hötter med fingret åt knät*
Vad tråkigt då! Men jag tror inte att vila är den rätta medicinen! Du bör gå till en läkare som är van vid sportskador. Stoppa huvudet i sanden hjälper inte - i bästa fall säger han att du ska träna mera! Håll fast i det du skrev i förra inlägget! Se framåt! /Coachen
*håller med Christer*
Idrottsskadespecialist är grejjen för dig tjejen! Naprapat eller sjukgymnast kan alltid rekommenderas inom det området. Jag vet att naprapater kan behandla löparknä, jag har själv gjort det när jag läste till naprapat. Det gör ont som faaaen men det är det värt för det blir bättre.
*hejjar på ofantligt i Uppsala*
Hej!
Tack för all feedback... och all peppning!
Att bli frisk från knäskadan, det förstår ajg att jag kan bli på diverse olika sätt (vila, läkare, naprapat, kiropraktor...) men det som gör mig lite nedstämd är vad som FRAMKALLADE skadan, dvs jag gick sönder på en rätt så harmlös träningsbelastning. Om skadan uppkommer när jag sprungit så korta sträckor som jag gjort nu, vad händer då om jag försöker springa ett helt marathonlopp?
Jag har suttit här och hållt mig lite Katarina men nu gick det inte längre :) En massa saker:
Jag tror inte vila är bra - men det får läkarna avgöra. Men du måste tänka om lite - anledningen att du fick ont i knät beror säkert inte på att du sprungit "för långt" utan att du tränat för lite. Vill du, som du skrev, bli multisportare/marathonlöpare måste du träna målmedvetet och förståndigt - långsamt öka dosen, dra ner ibland osv. Spring med hundarna så kan du kombinera tiden. (Sluta registrera promenader ;-) ) Bara så får du starka knän! Och då orkar du och dom springa långt - så långt du tränat för! Träning är en lång process - det gäller att ha tålamod - långtidstålamod! Kämpa på! Men först en rejäl knäundersökning! /Coachen
Christer: Jag tycker att jag HAR tränat förståndigt, och att jag inte "vilar" i nuläget.
Hur skulle du vilja att jag la upp ett träningspass på bästa sätt? Jag är nyfiken på förslag!
Post a Comment