Det har visat sig att en av mammas väninnor, Gunilla, som med åren blivit en bekant till mig, rider akademisk ridkonst. Med stor glädje och djup vördnad fick jag lite nybörjarlektioner på en av hennes akademiskt skolade araber. Det bringade stor glädje. Förutom faktumet att den nya ridkonsten krävde att jag fick börja om från början och glömma allt vad jag hade lärt mig. Jag fick koncentrera mig stenhårt på att glömma allt jag lärt mig om hur man håller i tyglar, hur man sitter i sadeln, hur man styr och hur man bromsar. Allt på en glad och optimistisk 17-årig arabherre som verkligen gjorde sitt bästa för att visa novisen hur saker och ting skulle gå till. Jag vet inte vem jag är mest tacksam emot, hästen eller Gunilla som visade så stor ödmjukhet inför mina tafatta försök att styra och stoppa den vänliga herren. Det var enormt roligt och lärorikt!
Gunilla rider först och går igenom grunderna muntligt.
Sedan var det min tur. Det tog ett tag att ens fatta hur man svängde till höger och vänster...
Det kändes lite som att dansa en ny dans där man ständigt trampade sin kunniga kavaljer på tårna, men han var tålmodig...
...och det var riktigt roligt!
Gunilla rider först och går igenom grunderna muntligt. 
Sedan var det min tur. Det tog ett tag att ens fatta hur man svängde till höger och vänster... 
Det kändes lite som att dansa en ny dans där man ständigt trampade sin kunniga kavaljer på tårna, men han var tålmodig... 
...och det var riktigt roligt!
No comments:
Post a Comment