Våren

Tänk er att det just idag, onsdag den 9 april, vaknar en liten Katarina i en dubbelsäng i ett litet bostadsområde utanför Gävle. Tänk er att hon ligger och filosoferar i sängen ett tag, innan hon sträcker på armarna för att omfamna världen. Just denna Katarina är full av livsglädje och energi. Hon har nämligen insett att för varje dag som går, så kommer våren närmare. Den mörka vintern utan snö är nu till sin ände och koltrastarna sjunger, solen stiger, paddorna vaknar, och tranor sjunger ensligt utanför huset där sjön ligger.

Hon smyger upp ur sängen, trär på sig sina träningskläder, viskar till sin hund att nu är det snart dags att ta en joggingtur.

Kiara börjar trampa ivrigt och följer varje rörelse jag gör för att utröna om det verkligen VERKLIGEN är så att jag tar på mig joggingkläderna och verkligen VERKLIGEN ska ta med henne. Hon börjar gnälla och gå i cirklar samtidigt som jag letar efter en varm tröja och öppnar kylen för att hitta lite snabb morgonmat. Jag snor Mickes Peanut-butter och strör det på lite mörkt bröd. Himmelskt. Våren är här. Mina knän värker inte. Tranorna sjunger. Hunden är redo.

Jag öppnar dörren, drar in den friska luften i lungorna

och möts av det här:




Jag tittar mig omkring och undrar om någon på något sätt skämtar med mig. Det är becksvart ute och snön vräker ned. Tröstande hör jag lyckligtvis att en ensam koltrast sjunger ljuvligt om vår. Som en lite overklig kontrast till det tomma, kalla mörkret.

Det blir en tröja till innan jag beger mig, och med ett varmt pannband om öronen påminner jag mig om att det faktiskt är April april din dumma sill.

Och så länge det är April så kan det vara precis vilken årstid som helst.



.