Måttfullhet

Han var nog inte så dum, han den där Sokrates. Han var enligt ryktet en korpulent och "ovanligt ful" herre som i mina ögon bar några autistiska drag. Exempelvis när han kunde stå stilla (inte sitta, utan STÅ) i timmar och vara omedveten för omvärlden eftersom han tänkte riktigt intressanta tankar. I och för sig så tänkte han enormt intressanta tankar, men han kunde väl åtminstone ha satt sig ned, tycker jag.

Han hade enligt ryktet en grälsjuk kvinna som var känd för sitt arga sinneslag och för att vara den enda som kunde få tyst på honom och övervinna honom i en dialog. Tänk om man fick veta mer om henne.

Han fanns där i Grekland ca 400 år före Kristi tidsberäkning och filosoferade om etiklära. Vi svenskar var fullt upptagna med bronsåldern och att rista in enkla tekningar i sten och tillbe Gudarna. Sokrates funderade ofta över viktiga dygderna värda att följa om man vill leva ett bra liv.

En av dygderna var måttfullhet. Ett skittråkigt och omodernt ord å ena sidan, å andra sidan så sant och så tråkigt att det inte är något som dagens samhälle vill höja på ögonbrynen över.

Det borde ingå i skolutbildningen och i friskvårdslära. Måttfullhet. Äta lagomt mycket. Träna lagomt mycket. Jobba lagomt mycket. Ha en lagom rik fritid och sov lagomt mycket. Det är nog den största sanning jag funnit hittills. Måttfullheten. För det är inte förrän jag funnit måttfullhet i livet som jag börjar kunna balansera det. Det betyder inte heller att man ska nöja sig att hålla livet på en och samma nivå, men om jag vill bli bättre på att träna så måste jag göra en måttfull ökning i intensitet, balanserad med måttfull insats i arbete, mat och sömn. Tränar jag så mycket att det stör arbetsinsatsen, matintaget eller sömnen så att de blir under måttligheten så är jag dömd att tappa balansen och göra bakslag.

Måttfullheten gillar inte undernärda eller frossande människor. Måttfullheten gillar inte människor som lever för karriären och glömmer familjen. Måttfullheten hyser en stark sympati för mina knän som fortfarande drar lite sviter över min energiska superträning förra sommaren.

Tråkiga ord är nog ganska bra, ändå. Måttfullhet är ett tråkigt med bra ord.

Han var nog inte så värst tokig, han den där Sokrates.