Hur intressant är ett hörn?

Jag har aldrig funderat på hur man gör ett hörn. Nu har jag lärt mig det. Man sätter ihop två gipsskivor mot en slags vägg. Sedan fumlar man med skruvdragaren och försöker få in diverse skruvar lite överallt utom på fel plats. Sedan tar man en spatel och använder sina konstnärligaste talanger till att spackla över alla skruvar och sedan spackla hörnet.

Sedan fortsätter man spackla hörnet.

Sedan väntar man tills det torkar och slipar bort överflödigt spackel. För hand. Med händerna och något slags sandpapper.

Sedan fortsätter man spackla hörnet.

Sedan väntar man tills det torkar och upprepar proceduren.

Sedan fortsätter man spackla hörnet.

Sedan blir man småtokig över att hörnet ska spacklas en gång till, men hörnet har liksom blivit en olycklig förälskelse som man bara vill få fint. Liksom resten av gästrummet. Och de andra tre hörnen som skriker efter spackling. Så man fortsätter. Man får beröm av livskamraten.

Sedan tar man en slags tub med någon slags vit gegga i och tubar hörnen med den mjuka geggan och drar fingret efter hörnet så hörnet en gång för alla blir lent och mjukt. Långsamt drar man det fuktade fingret i hörnet som en mjuk sista smekning innan man bestämmer att formen på detta hörn är färdigt. Och vilket hörn det blev! Ett fantastiskt hörn med nästan proffsiga mjuka och raka linjer nästan helt utan de där småskavankerna som man bara ser om man vet att de är där. Man får beröm av livskamraten.

Sedan målar man hörnet med roller och med äggskalsfärgad vit mjuk färg som nästan har en ton av rosa om man vill se den tonen. Sedan målar man hörnet igen med pensel. Sedan upprepar man proceduren med rollern och penseln ytterligare. Man får beröm av livskamraten.

Det är ljuvligt. Att det kan vara så svårt att bara göra ett hörn. Men ändå så ljuvligt roligt. Det är fridfullt och avstressande och uppiggande och spännande och avkopplande på samma gång. Jag vill ägna hela min tid åt dessa nästan perfekta hörn i detta nästan perfekta rum som ska bli gäststugan. Att pilla på med dessa hörn och upptäcka att både timmar och dagar obemärkt flyter förbi är nog det närmaste sinnesfrid jag hittat på länge. Mobilen är undanskuffad i någon garderob och all vaken tid spenderas ute.

Så förlåt alla som jag lovat höra av mig till och som jag lovat träffa. Förlåt OVE jag ringer dig snart du står högst på listan, och BENITA jag kommer! Och KARIN så klart jag ska följa med till hästarna så fort gästrummet är färdigt och KATTIS jag vill ta med dig till simhallen och MARIE vi cyklar snart och LINNEA jag skulle ha ringt dig i torsdags och hört om du var ok, och LASSE jag kommer till dig och ELNA och RAGNAR jag ska pussa på din slafsiga mule.

Snart.

Jag ska bara greja lite först.

Det finns några hörn som väntar på mig.




.