Jag lånade ardennern Atlas och följde Karin och Froni på en ridtur. Jag galloperade med lösa tyglar efter en skogsväg och lät Atlas bestämma lite själv. Han galopperade glatt med tunga steg tills svetten glänste på hans tjocka bringa. Han hade små valkar av fett kring sadeln, som bildades när jag dragit åt sadeljorden, precis som en sommarhäst ska vara när det finns utrymme för gott gräs och lugna dagar. Till slut så flåsade han så tungt och olyckligt och vi fick skritta och ta igen oss.
Karin och hästen Froni har äntligen blivit ett team. Efter att de sneglat suspekt på varandra i åtskilliga månader och skeptiskt ifrågasatt varandras kompetens så har de nu kul med varandra och litar på varandra. Det var trevligt att se. Att bli med häst är ungefär som att ingå i ett arrangerat äktenskap. Det krävs rätt så mycket från båda sidor om något ska bli bra....
Den ridturen var nog det enda tillfället de inte hade mat i munnen, den dagen....
No comments:
Post a Comment