Ja, man borde ju lära sig att simma i mörkt vatten utan att få panik. Det skulle underlätta en hel del och kanske motverka scenariot där jag måste bryta på ett triathlon bara för att jag får panik i djupt mörkt vatten.
Så det blev Vatten-BootCamp i morse på Micke intiativ. I havet. Bland en massa vågor av en storlek som jag faktiskt aldrig sett hemma i den lokala tjärnen i Västerbotten, där jag växte upp.
Ready to rumble... 
Hörrö, Micke! Ser det inte lite väl blött ut? Och typ lite väl vågigt?
Om än jag ser lite tveksam ut så pallrade jag mig faktiskt ut och tog några hjälplösa armtag. Lite längre ut var det stora vågor. Jag kände inte när jag simmade "uppför" vågorna, men plötsligt var liksom vattnet borta under mig när jag simmat över vågkrönet så att man nästan föll ner med huvudet före. Underlig känsla... 
Stranden var full av vita snäckskal..
No comments:
Post a Comment