Mickes Vansbrosimning 2008

Micke är lite av ett fysiskt underverk. Det är därför jag hatar honom litegrann, sådär i smyg.

Han hade bestämt sig för att simma Vansbrosimmet, kanske en idé som kläcktes någon gång förra året när han följde mig på Tjejsimmet. Sedan dess har han simtränat en sisådär 15 gånger. Första gången så njöt jag av fulla drag. Jag hade ju simtränat i ett år, och jag gled lätt ifrån honom. Både på det ena och det andra simsättet sprätte jag runt som en delfin och log över att jag för omväxlings skull faktiskt var bättre än honom.

Sedan så fattade Micke hur man gjorde. Efter två ytterligare simlektioner var han jämsides mig, och sedan simmade han givetvis förbi mig. I dagsläget, efter ca två månaders regelbundna besök till simbassängen, så är han överlägsen. Hjälplöst, orättvist, förunderligt överlägsen.

Micke tar på sig den obligatoriska simmössan och gör sig redo för starten. Han var lugn som en ko.


Vart är han? Är han bland de första? Är han i mitten? Har han tagit det lugnt och hållit sig i bakre änden? Jag såg inte röken av honom under simmomentet efter att starten gått. Det var en hel hög med guppande vita simmössor. Så rent teoretiskt sett så kanske han ändå inte simmade...

Jag tog en raskpromenad mot målgången och efter halva vägen sammanstrålade jag med Mickes mor och far. Tillsammans stirrade vi länge, länge på högen av vita guppande simmössor och försökte luska ut vart Micke var. Efter en stunds stirrande så fick jag bara den där magkänslan av att Micke troligen simmat mycket snabbare än förväntat, eftersom han bara ÄR den där typen som är mycket snabbare än vad man förväntar sig, JÄMT, OAVSETT vad man förväntar sig, så det blev att hålla hårt i kameran och jogga till målet. Och visst stod han redan vid målet och väntade. Blöt. Trött. Ansträngd. Och givetvis jätteglad och nöjd. Jag blev överraskad över att se honom i mål så långt innan vad vi planerat.



Han kom i mål på 59 minuter, och placerade sig på 489:e plats av 4 823 simmare. Alltså nästan bland de bästa 10 procenten. Efter en blygsam mängd träning och förlitning på allmänt bra grundkondition. Helt ofattbart igentligen...

Visst är jag stolt över honom...


...jävla fiskjävel.


.