Ove Boot-Camp

Det är lyx när ens simtränare höra av sig och föreslår att vi ska träna lite tillsammans. Att liksom bli uppsökt av ens tränare i stället för att jaga runt och behöva betala pengar för att få ihop ett bra träningspass. Ove har några sm-medaljer som ligger och trycker någonstans så det känns tryggt att veta att man får bra feedback från någon som har koll på läget.

Dessutom har jag tappat självförtroendet fullständigt efter Säter Triathlon då jag hjälplöst kippandes efter andan inte tog mig någon särskild stans överhuvudtaget och glömde allt jag lärt mig. Vansbro halvsim på 1,5 km är bara några dagar bort och jag har en stor obehaglig ”jag-kommer-att-tvingas-bryta”-känsla i magen över detta simlopp. Går simningen lika dåligt som i Säter så klarar jag mig aldrig hela sträckan.

Då är det bra att ha Ove i bakfickan.

Jag kände mig lite missmodig och trodde att jag klunsigt skulle klanta till mig på simträningen med Ove. Efter en noggrann uppvärmning på 500 meter (Ja just ja. Uppvärmning är ju bra. Var det inte det jag hade bestämt mig för att börja göra?) så skulle vi köra ett kilometerspass utan avbrott, i fristil (crawl, ni vet).

Det gick kanonbra! Mina lite klumpiga överslagsrörelser i simtekniken klingade av allt eftersom vi avverkade längderna och efter att vi passerat 700 meter infann sig känslan av att jag hade kunnat simma hur långt som helst. Jag hade ett brett leende på läpparna efter simpasset och var inte totalt trött utan mest upprymd. Det är första gången jag simmat 1 km sammanhängande i fristil och trots att det inte går imponerande snabbt så börjar jag få in en bra teknik och grund för snabbare simning i framtiden. Dessutom så har jag fortfarande i färskt minne att jag för ett halvår sedan knappt kunde frisimma 25 meter. Nu flöt det på riktigt bra.

Äntligen ser jag fram emot Vansbrosimningen, igen!


.