Mitt Alternativa Liv

Jag och Ragnar, början av år 2006.

Jag gjorde ett val för två år sedan. Jag var 25 år och bodde i Bollnäs och arbetade på Bollnäs socialtjänst. Valet bestod i att stanna kvar i Bollnäs eller flytta. Det som främst drev mig ut ur Bollnäs var att jag inte riktigt trivdes på mitt arbete, av olika anledningar. Det som fick mig att tveka om jag ändå inte skulle stanna kvar var två härliga människor som heter Elna och Lasse. Elna var 82 år och oerhört charmig och underhållande. Hon bodde på en hästgård där sonen Lasse, något år över 60, arbetade med sina travhästar. Båda kanontrevliga människor.

Där stormtrivdes jag. Min favorithäst, travaren Ragnar, gjorde bara trivseln större. Jag fick sela travhästar, borsta travhästar, köra travhästar och rida travhästar. Lasse var fenomenal och lät mig få pyssla på med lite vad jag ville och hur jag ville. Han hade alltid någon uppgift åt mig när jag oanmäld kom på besök.

Jag grät floder och åter floder när jag insåg att jag behövde flytta från Bollnäs om jag ville utveckla mig i mitt arbete. Det kändes omöjligt att släppa Ragnar och sluta fika mackor vid Elnas köksbord på helgerna. Det var så tryggt och trivsamt. Lite tveksamt valde jag karriären i stället för min nyfunna passion för travsporten, och i samma veva träffade jag Micke.

Jag hälsade på hos Elna och Lasse i tisdags. Allt var som vanligt. Elna är nu 84 år och precis lika mysig som alltid. Lasse och hästen Ragnar var nöjda över att jag kommit på besök. Från början undrade jag om Ragnar kände igen mig, men efter ett tag var jag säker på att han mycket väl hade koll på mig. Han följde mig med blicken. Han följde lydigt med när jag ställde upp honom på stallgången, och han började som vanligt otåligt trampa runt och skrapa med hoven mot marken när jag försvann inom synhåll för att leta efter borste eller sax. Precis som han alltid gjort.


Lasse tränade Nisse på Bollnäs travbana inför kommande tävling. Jag har kört Nisse många gånger.


Tyvärr var det tävling på gång så det fanns inte utrymme för mig att köra någon häst ute på lufs efter grusvägarna, så jag följde mest med och spanade på vad Lasse hade för sig inför loppet, samt lastade in en massa hö till ett förråd. Jag tänkte på hur livet hade sett ut om jag stannat kvar i Bollnäs. Det tänker jag ofta på. Jag tror jag hade haft en egen travhäst vid det här laget, och troligen tagit tränarlicens. Jag hade antingen köpt ut Ragnar, och om jag inte lyckats köpa honom så hade jag säkert köpt en egen unghäst. Sedan skulle jag vara ute i stallet i tid och otid och travträningen skulle bli min vardag. Min alternativa vardag i mitt alternativa liv. Jag hade fikat hos Elna på helgerna och träffat Lasse och den andre kusken Mats och kanske haft en egen rockardvagn att köra min häst med. Så hade mitt alternativa liv sett ut.


Jag och Ragnar 2008. Han har snott en liten bit av mitt hjärta, och han har den biten fortfarande. Elna och Lasse har också snott en bit.


Om jag inte storgråtande och snorandes med en klump i magen bestämt mig för att satsa på karriären i stället.

Nu ser livet annorlunda ut. Jag flyttade till Micke och fick arbete som Frivårdsinspektör på en arbetsplats som passade mig mycket bättre. Jag är stolt och glad över min karriär och jag vill inte bli något annat än Frivårdsinspektör, och jag vill inte ha några andra kollegor än de jag har. Jag har ingen annan anknytning till travsporten än Elna och Lasse borta i Bollnäs. Jag satsade på min egen konditionsträning eftersom det är svårt att satsa på att travintresset när jag inte känner en travtränare inom tio mils radie. Dessutom så skulle det aldrig bli samma sak som att arbeta för Elna och Lasse.

Jag fattade ett svårt beslut för två år sedan. Livet blev en förändring. Min utveckling vidare var valfri.

Och det blev inte så tokigt det här livet, heller…

…om än jag måste tillåta mig att bli lite sentimental ibland…


Travstallets nya, odöpta tillskott som kom till världen den 25 juni.


.