(bilden tagen från http://hem.passagen.se/sofia_jf/images/choklad.gif )Ibland känner jag mig oövervinnerlig. Det är så mycket som jag har klarat som jag inte har trott om mig själv. Jag måste fortfarande ibland nypa mig över att jag tagit min universitetsexamen, jag som varit så ofokuserad och okoncentrerad grejade biffen till slut! Andra saker i mitt liv tyder också på en någorlunda stark karaktär, exempelvis mitt eviga tjat om att jag faktiskt klarade en multisportstävling. Eller hoppa fallskärm. Hur många har vad som krävs för att frivilligt kasta sig själv ut ur ett flygplan?
Men det är en sak som alltid tar ner mig på jorden. En sak jag aldrig verkar klara av. Något som jag alltid försöker kontrollera men där jag ständigt möts av misslyckanden. Min värsta fiende sockermonstret. Den Omöjliga Uppgiften. Nu har jag ätit godis igen mitt i veckan och lite uppgivet vet jag att det inte blir sista gången jag norpar åt mig choklad i år heller. En rätt så ironisk ovana med tanke på att jag lever på mina expertiskunskaper inom missbrukskompetensen.
Dessutom fyller Micke år strax. Det blir sannerligen tårta, för jag har siktet inställt på att skaffa honom något riktigt gott och sött och gräddigt. Jag kommer inte att kunna stå emot.
Sedan då?
Sedan är det väl dags att försöka igen. Att tänka på att februari månad år 2007 blir den där magiska godisfria månaden.
Precis som jag tänkte om januari...
No comments:
Post a Comment