Vingligt projekt

Ja! Nu börjar det likna något. Jag hittade en sida där Kjell Johansson, spårchef på Vasaloppet, uttryckt sig över snöläget nyligen:

"Läget i Vasaloppsspåret är stabilt. Det som hänt sedan sist är att vi med hjälp av tre bandvagnar har packat färdigt den snö som kommit. Vi har haft varmt ett par dagar, men igår eftermiddag frös det på i spåret igen så nu har vi en hård kärna hela vägen. Nu behövs det snö ovanpå – och det verkar som om den ska komma idag. Vi har för övrigt fyllt snödepån i Älvdalen så igår flyttade vi den snön ner till Oxberg för att göra mer plats. Vi ligger också startklara med snökanonerna för att göra riktigt mycket snö om det blir kallt i helgen."

Jag skulle verkligen vilja åka, om det var möjligt. Jag ska provåka mina nya skidor på lördag, klarar jag att åka en längre sträcka utan mördande skavsår, utan att högeraxeln ger upp, eller utan att jag går in i väggen av utmattning, så är det ju bara att anmäla sig!

Min arbetskollega Cicci gav mig "den där blicken" i morse igen, när jag sa att jag bara åkt skidor vid 3 tillfällen de senaste 11 åren och att jag ville åka Tjejvasan, om det vore möjligt. Det är en speciell blick som hon ger när jag gör något hurtigt som hon ställer sig oförstående till. Den ser tom och oförstående ut, lite glansig, men med blicken innefattar även en stor önskan att veta vad som egentligen rör sig i mitt huvud. Jag försökte förklara för henne att det är de vingliga projekten som är mest spännande att genomföra, men jag är inte säker på att hon förstod...