Drömmen om fluffiga hästar

(bilden från http://www.Bukefalos.se)

"En gång hästtjej, alltid hästtjej." sa någon en gång och jag tror att det stämmer. Jag kan inte släppa tankarna från hästar helt och hållet, det är helt omöjligt, ungefär som en olycklig förälskelse man inte kan ruska av sig.

Ibland måste jag påminna mig om varför jag inte köper häst, för i bland är argumenten tämligen förvirrade. Efter lite grubblerier från igår kvälls och lite gammal fakta jag kunde erinra mig från Dr. Vet. Hiltrud Strasser så kommer förklaringen tydlig, en gång för alla.

En häst medellivlängd i fångenskap ligger på 15 år i snitt. En vild hästs medellivslängd ligger på 30 år. Alltså halverar vi hästens levnadslängd på grund av vårt sätt att hålla häst. (Jämför med människans medellivslängd på ca 40 år ursprungligen och ca 80 år idag, en fördubbling...)

En häst är gjord för att röra på sig. Enda sättet för de där tunna fyra benen att orka bära ett halvt ton häst är att den sällan står stilla, utan alltid vandrar runt lite, även på nätterna. När hästen vandrar så funkar trampdynorna som små pumpar som pumpar upp och pumpar runt friskt syrerikt blod i benen, så hästens leder och senor får fräsch tillförsel hela tiden. Att stoppa in en häst i en liten box i ett stall under halva sin vakna tid (en häst sover ca 4 timmar utspritt på ett dygn) hindrar hästen från att vandra... och då blir den med största sannolikhet halt efter ett par år som verksam ridhäst...

Metallskor som skapar stumma klamp skapar inte bara skadliga stötar mot benhinnor utan hindrar även trampdynan från att göra sitt "pump-jobb" och tillförse leder med fräscht blod. Ändå envisas vi med att sko dem i metall när det finns fullt funktionsdugliga gummiskor på marknaden. Till samma pris.

För att inte nämna alla täcken som hindrar hästen från att utveckla sin naturliga värmetunna till hästmage. Hästar har bra muskler som får vinterpäls att stå rakt ut och samla värmande luftfickor, men denna muskel förtvinas om hästen är i ett varmt stall nattetid och är ute i kylan enbart på dagarna. De få strån som reser sig plattas givetvis till när vi envisas att ge hästen täcke, utan att inse att hästen bara blir kallare.

Min dröm är att få tillgång till en egen naturlig hästhållning, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att sluta drömma om det. En stor hage med mat, vatten och saltsten i vardera änden av hagen så att hästen naturligt måste knalla runt lite för att få vad den vill, och att den bor i hagen dygnet runt, utan något trångt stall. Tyvärr har jag inte råd med detta. Jag skulle drömma om en bra och stadig ligghall med halm där de kan hålla sig i lä från blåst och fluffiga, fluffiga hästar utan skor, som får hålla värmen själv. Barfotahästar funkar ypperligt som ridhästar, vissa barfotahästar tävlar till och med i elitklass.

Och när jag verkligen tänker efter, när jag verkligen försöker att känna efter vad som verkligen är viktigt för mig, så kom jag fram till:

Min dröm är inte heller en tunn finlinjerad häst med egyptiskt ursprung, min dröm är inte heller en pampig jättehäst som är avlad 300 kilo tyngre än vad dess urfäder var, och min dröm är definitivt inte att importera en islandshäst som är så missanpassad till det svenska klimatet att den får problem med exem...

Min dröm är en vanlig herdelig, icke sönderavlad, icke högprestrerande, något kompakt häst som har levt i vårt klimat i generationer. En lite mer rund häst med en kropp gjord för att hålla värme och man för att hålla bort flugor.

Hur ska den annars trivas så bra som möjligt?