Här är en bild på mig, i mitt kontor, minus samtalsstolarna och samtalsbordet som jag nästan aldrig använder. Sandra åtog sig uppgiften som fotograf och Per försökte hoppa i vägen och göra barnsliga miner. Jag förstår inte varför en av våra chefer kallar min enhetsgrupp här på socialförvaltningen för "dagisgruppen". Vi är egentligen bara mogna, missförstådda indivder i den lägre medelåldern som råkar ha en form av humor som inte faller alla i smaken. Man måste våga vara löjlig i det här jobbet, annars gräver man ner sig för mycket i folks svårigheter, och det hjälper inte någon.
Men kontoret är fint. Jag trivs där. Jag har lite svårt att rucka på ändan och bege mig till Gävle för att bli sambo med Mannen I Mitt Liv. Han håller på att bygga sitt bo färdigt så att jag kan komma och ta lite plats, ungefär som i naturprogrammen där de där hanfåglarna som är förtjusta i färger skramlar runt med lite strategiskt placerade pinnar för att imponera på fågelhonan. I just det här tillfället råkar det dessvärre vara så att den här fågelhonan råkar ha funnit en kontorsstol att placera sin lilla duniga ända på, 14 mil bort, och så råkar hon ha knegat ihop ett egen litet hyres-fågelholk. Mannen I Mitt liv har påtalat att mitt beteende inte följer naturprogrammen och att jag inom en planerad framtid borde överväga att omlokalisera min hemvist. Jag är givetvis på väg att göra det. Jag har bara inte bråttom.
Dessutom fyller Han år idag. Han har blivit 30-taggare. En grymt fräsch 30-taggare vars kropp demonstrerar vad några års träning och åtskilliga proteindrinkar kan göra med en överkropp. För att inte nämna alla små tonfiskar, lite större slaktdjur, och all keso som han stoppat i sig. Jag har alltså missat ungefär 29 år med honom, 29 år fulla med händelser, omständigheter och upplevelser som format honom till den tjusiga och ansvarsfulla karl han är idag. Den enda ledtråd kring hans barndom är ett gammalt foto där han har en stålmannendräkt och en högtidlig min, samtidigt som stålmannenkalsongerna är prydligt uppdragna till naveln.
Han har kommit en lång väg sedan dess, fast han är fortfarande lite av en hjälte. Han springer inte runt med mantel och röda kalsonger utanpå kläderna, men han låg upp och nedvänd i passagerarsätet i min bil förra söndagen långt inpå kvällen, och mixtrade med min trasiga bilfläkt, samtidigt som minusgraderna sjönk ute. En röd hjältemantel hade bara sett löjlig ut i ett sådant sammanhang.
Vart hittar man en födelsedagstårta som innehåller, proteintillskott, tonfisk, slaktdjur och keso?
5 comments:
Hej, jag tycker din blogg är fin! Min skola blir nog klar... efter c-kursen som jag läser till hösten. Om något mer behövs för att jag ska kunna ta ut examen så lever jag ännu i lycksalig okunskap om det. :)
man lagar e sån tårta själv ( förmodligen blir man även tvungen att äta den själv).
Du har exakt samma märke på kontorsmöbler som vi har. fast du har en ordentligare arbetsplats:)
Det går nog att slänga ihop en variant av en smörgåstårta! *tipsar glatt och kastar en uggla till födelsedagsbarnet*
David, det ser bara ordentligt ut på utsidan. På insidan är det kaos som vanligt. Man öppnar lådorna på egen risk... ;)
Och Kattis... sedan NÄR blev en uggla ett slaktdjur?!? Har du sett någon slakta en uggla någon gång? Va? Va? VA?
Vaddå, kan man äta kyckling måste det väl gå att äta uggla :P *surar*
Post a Comment