Monday, April 23, 2007

Vardagsinspiration

Det är lustigt att jag aldrig riktigt inser hur dåligt jag mått, förrän jag mår bra igen. De här veckorna efter påsken har varit ett ganska stort svart hål av diverse oöverstigliga hinder, smärta i rygg och nacke, samt ett vagt ointresse av precis allt. Jag blir dålig på att borsta tänderna på kvällarna, blommorna börjar tappa blad, mat sorteras inte bort från kylen utan blir kvar och möglar, smutstvätt samlas i högar, träningen blir knappt av alls, sängen blir obäddad, och maten blir torftig och onyttig, för att inte nämna sockerätandet som givetvis stiger utan förbehåll och med klar likgiltighet. Golvet blir smutsigt och fläckigt, Micke blir givetvis ondskan själv (i mina ögon) och jag är helt övertygad om att ingen kan förstå hur avgrundsdjupt trött jag är.

Den där nedstämdheten kommer så långsamt och obemärkt att jag inte märker omfattningen av det förrän jag plötsligt vaknar upp och känner hur krafterna och intresset för livet i stort kommit tillbaka.

Jag tog ledigt från jobbet i går eftermiddag för att jag helt enkelt inte orkade eller ville vara på jobbet längre, och sov ut ordentligt det första jag lade ner huvudet mot kudden. Några timmar senare konstaterade jag att jag fortfarande totalvägrade träna, men att jag var nyfiken på att handla lite ny spännande mat. Resten av kvällen fixade jag en väldigt festlig och mångfacetterad sallad, med bland annat räkor, groddar, och solrosfrön. Jag köpte vitlökssås och kokade storkok med potatis och morötter att värma senare under veckan. Jag stekte kotletter tillsammans med champingoner, och kokade upp ett stort förråd ägg att äta lite när helst jag känner för det, eller ha på någon macka. Hela köket luktade gott och spännande av buljong och kryddor, och jag diskade varje liten pinal och dammtorkade och skurade hela golvet efteråt.



Idag vaknade jag för första gången på tre veckor klockan 05.00, precis som jag ska, och kände mig pigg och utvilad. För första gången på en bra stund, nu. Solen skiner genom kontorsfönstret, och jag längtar verkligen ut för att sträcka på mig, och använda kroppen lite. Det är så skönt när vardagsinspirationen återvänder...!

2 comments:

Kattis said...

Jag kan verkligen inte komma över att du vaknar av dig själv 5.00!

Katarina Bildström said...

Som sagt, jag somnar av mig själv kring 21.00....