Lördag i Arbrå

Jag föranmälde inte att jag skulle komma, jag hade inte pratat med Elna på över en månad, men likförbannat så stod hon där med en nybakad sockerkaka och flinade fram ett "Jag VISSTE allt att du skulle komma!" när jag dök upp. Jag vet inte hur hon gör. Hon kanske bakar sockerkaka varje helg i hopp om att någon ska dyka upp, och slänger den sedan om den blir över. Eller så är hon lite sådär mysigt smått synsk ibland. Jag tror faktiskt mer på att hon är synsk än att hon skulle göra något annat för att imponera. Väldigt nöjd var hon i alla fall över att jag dök upp i hopp om att få köra lite travhäst och pussa på Ragnar.



Ragnar var tillfälligt ensam i hagen och eftersom han hatar att vara ensam så blev jag både genomnosad och pussad och kärvänligt kliad i svanken av Ragnar. Han blev snudd på irriterad och ville putta undan mig när jag skulle tillbaka ut ur hagen så jag försökte förklara för honom att det aldrig är mysigt med desperata ensamma typer.



Lasse var som vanligt. Han fick springa och jaga lite hästar som bestämt sig för att rymma i vårvädret, bland annat en liten tjurig shetlandsponny som av någon underlig anledning hamnat under hans vård sedan sist jag hälsade på. Själv gav jag inget handtag för att reda ut situationen, utan stod mest och fotade hela kalaset, hjälpsam som jag är...







Ragnar fortsatte pussas och jag fick plocka in en glad Baroki som var redo för att bjuda mig på en motionsrunda. Baroki är en kanonhäst och jag var glad att få prata lite med honom samtidigt som Lasse selade på. Folk som tycker att travsport är en elak sport som parasiterar på hästen som muskelkraft för spelets skull borde prova att sitta på sulkyn bakom Baroki. Han älskar att träna, han blir riktigt glad av att få sträcka ut, och öronen spelar alltid glatt om man pratar lite med honom. Vi fräste på så jag fick lera i ansiktet. Baroki ökar gärna takten till full fräs, precis lika gärna som han vänligt bromsar in när vi fräst färdigt. Glatt och avslappnat. Jag var riktigt lycklig efter åkturen. Underbart!





Sedan blev det till att äta lite köttbullar och potatis, det lönar sig verkligen inte att tacka nej när Elna fixar mat, innan jag mätt i magen och varm i själen kunde åka hem igen. Snacka om att ha laddat batterierna...