Extra Allt

Jaha. Sista rycket, nu. Jag har slängt min TV i förrådet. Därför att saker som ALLA ANDRA verkar ha lätt att hantera går snabbt till överdrift hos mig.

Micke brukar beskriva mig som "Extra Allt" och det stämmer på så många vis. Jag trodde jag var för komplex att beskriva på ett kortfattat sätt, men Micke har lyckats slå huvudet på spiken i sin formulering. Extra Allt.

Är jag ledsen blir jag extra jätteledsen, är jag arg blir jag superarg, börjar jag äta godis så börjar jag fantisera om att trycka i mig en hel tårta på egen hand. Alltid Extra Allt. Fallskärmshoppningen tog upp hela mitt väsen under första året, för när jag glatt landat tryggt och säkert på fast mark så har jag givetvis blivit Extra lyrisk och fixerad vid upplevelsen, i dagar. Att ekonomin inte gick ihop, brydde jag mig inte om förrän det nästan var för sent och en kompis fick rycka ut med ett litet personligt snabblån (tack Stefan, tack!) som jag förläget fick bråttom att betala tillbaka, sedan.

Nu har jag haft en period då jag stirrat alldeles för mycket på TV:n. Träningen går åt skogen, jag är trött på jobbet, och så fort jag får chansen så slipper jag undan från städning och övriga förpliktelser bara för att stumt glo i den där fyrkantiga saken som pappa envisats med att kalla "Dumburken" när jag var liten. Jag har inte ens tyckt att programmen varit bra. Jag har bara fastnat, på något vis. Extra allt. Extra onödigt gloende på TV:n. Trots att diskberget vuxit och nedstämdheten kommit krypande. Simpsons och The Nanny och Cops (jag hatar cops) och Du Är Vad Du Äter och Lyxfällan. På morgonen när jag vaknat vid 05.00 tiden så har jag tittat på Ellen Degeneres show och sedan har jag tittat på tv-shop (jag hatar tv-shop).

Någon gång där The Nanny blev gravid med Mr Sheffield så har jag funderat över det bizarra i att jag inte kommit mig för att träna eller se till att må bra, men sedan har tankarna snabbt rymt iväg i någon slags monolog med mig själv att det är korkat att skapa en karaktär som The Nanny som är trådsmal och barbieliknande men som ska föreställa älska gräddbakelser, korv och syndig mat i stort... och tankarna om "är det här med TV-tittande riktigt bra för mig?" har sakta seglat iväg, och ersatts av tankar kring Homer Simpsons övertidsarbete för att ha råd att ge Lisa en häst.

"Vi missbrukspersonligheter" envisas en klient med att säga till mig när vi träffas och pratar om hans livssituation. "Vi missbrukspersonligheter som inte kan vara lagom åt något håll alls. Du vet ju själv hur det är. Du är ju sådan själv." Han pratar om hans egna Extra Allt framgångsrika yrkeskarriär, och det strålande livet han hade innan han senare i livet bredde på Extra Allt i ett alkoholmissbruk som urartade till ett drogmissbruk. Jag brukar nicka och hålla med. Tänka att jag nog är klok som dricker så sällan som jag gör.

Sedan gick jag hem och bar ned TV:n i förrådet. Nu är det slut på ett Extra Allt TV-gloende. Sedan la jag mig på sängen och stirrade länge, länge, på det tomma gapet där TV:n förut stod, och hoppades att jag skulle komma på banan igen och göra en Extra Allt insats på träningsfronten i stället. Den enda fixering som faktiskt gör mig friskare, om jag håller den på en vettig nivå.

Klockan 05.00 när jag vaknade i morse, så kunde jag inte se Ellen Degeneres show på TV:n. Jag gick upp och diskade i stället. Drack en proteindrink, och sedan cyklade jag en timme. Jag hittade en perfekt runda, en slingrig asfaltväg nästan utan trafik, med små backar och krön att pusta sig igenom, med min cykel Bonk. Rundan tog exakt 59 minuter att cykla. Jag har en månad på mig att träna innan jag ska åka 9 mil på Tjejvättern. Som läget ser ut nu så är mina "cykelmuskler" inte i direkt toppform... Men detta hindrar mig givetvis inte från att ge extra allt när det väl gäller...