Efter tre dagar i Stockholm har jag börjat vänja mig lite. Efter att ha sovit enorma mängder, så känner jag mig faktiskt mer utvilad än på länge. Jag var från början rädd att allt sovande skulle öka tröttheten och generera mer sovande i en ond spiral som slutligen skulle urarta till något slags stadie av dåsig och ständig medvetslöshet, men så har det inte varit. Gruppkompisarna som jag studerar med har faktiskt intressanta liv och är klart mer färgglada än vad jag uppfattade dem från början, men de har noterat att jag inte är allt för förtjust i att vara här, och kallar mig ltie skämtsamt för "Den Bittra Norrlänningen" (jag hade mycket skarp och oblyg kritik till en arbetsmetod som heter Problembaserat lärande, och det roade visst).
Jag vaknade på morgonen idag och kände mig utvilad, trots medicineringen för mina knän. Jag har stiftat bekantskap med det lokala gymet i Årsta och jag är mycket nöjd över gymet. Årsta Gym, är en tiopoängare. Med tio poäng menas rymliga lokaler, fräsch luft, bra musik, trevlig receptionist, stora speglar, ett stort sortiment av maskiner, samt rätt så glest med folk. Man behöver inte köa på maskinerna och gör man fel så verkar folk inte vara sena med att komma med tips. Det enda jag saknar i maskinväg är vadpressen, men den kanske finns där bland myllret av maskiner.
Något annat som ökat min glädje på gymet är att jag tappat ett litet kilo sedan sist jag gymade. Detta kilo har varit ett segt kilo som inte företrädelsevis kommer från bröst, mage, höft eller lår, utan är uppenbarligen ett kilo som verkligen har gjort skillnad i muskeldefineringen. Jag ser alltså mer vältränad ut nu än vad jag såg ut sist jag gymade. Mycket trevligt!
Man kanske skulle återuppta den där korta förälskelsen man hade i styrketräning från förra hösten... det är ju faktiskt roligt att ta i, lite.
Jag hoppas Micke saknar mig litegrann.
Jag hoppas Linus har det gott på Hotell Kattis.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment