Typiskt att jag ska få problem med knäna just efter att jag skrivit ett inlägg om att jag lärt mig hantera smärtan. Jag var tvungen att dra en stol till diskbänken och göra i ordning middagen sittandes, i går. Dessutom så är det otroligt svårt att lägga undan tid för en efterlängtad magnetröntken eftersom jag i arbetet är fullbokad i kalendern fram till den 4:de december.
Lägg till en visdomstand som krånglar.
Lägg till mensvärk.
Lägg till en morgongrinig sambo, som är av den fasta åsikten att allt jag säger och gör är irriterande, just den här morgonen. Till och med att jag gjorde mig illa, verkade väcka irritation.
Då får man en dålig dag.
Då börjar man längta någon annanstans. Att sitta på en hästrygg, att besöka en ny fallskärmsklubb, att se regnbågen ovanifrån. Att springa glatt och obehindrat i skogen, att köpa en hundvalp, att skriva djupa texter, att vara olyckligt kär, att ligga ensam i sängen och äta blåbärspaj med vaniljsås, att hålla om den runda mjuka magen på ett marsvin, att leka med råttan Linus i sängen, att söka en djupare mening, att söka tröst hos Catta, att gråta till musik, att spela gitarr tills fingrarna värker, att ägna en hel dag åt att chatta, att bada naken i en sjö mitt i natten, att ha långtråkigt...
...och mycket mer.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
men nu har du ju samlat allt jävulskap på en morgon. Så nu är det bara solsken och glass för hela slanten som gäller;)
Nej, det är inte det. Jag spillde just ut en kopp Thé över hela golvet...
Dålig dagar kan alltid bli värre. Det bästa är när de följs av bra dagar, då är de bra dagarna så bra att det nästan blir lite patetiskt.
*kramar om den vandrande katastrofen*
Post a Comment