Keep It Simple, Stupid

Man säger det inom fallskärmshoppning, man säger det inom konditionssporter också: KISS, som står för Keep It Simple, Stupid.

Så jag har gjort det enkelt för mig. I stället för att rehabjogga i veckan, vilket blivit allt mer smärtsamt sista dagarna, så har jag skonat mina knän genom att damma av min gamla motionscykel från år 2001 (som Micke dessutom lagat och pillat ihop till fungerande skick) och försöker att spinna på med mina ben i 40 minuter, i lägsta möjliga motstånd och i högsta möjliga tempo.

Jag hade först planer på att försöka gå med i Friskis & svettis nere i stan, och försöka genomföra några spinningpass i veckan, inför instruktör. Men jag insåg att det är ett rätt så omständigt projekt att betala för passen, ta en bil in till centrum, att passa en tid, att byta om i omklädningsrummet, att gå på själva passet, byta tillbaka kläder, ta bilen hem igen...

Det beslutades att följa reglerna enligt KISS, att hålla det så enkelt som möjligt, och helt enkelt beta av regelbundna spinningpass på gamla knarriga Lotta, som med sin stora breda sadel var redo att ståndaktigt bära de allra fetaste häckarna.

Det är skittråkigt. Att spinna hemma i vardagsrummet framför TV:n måste vara det mest ostimulerande som finns. Ingen frisk luft, utan bara varm fuktig luft som tätnar allt efter ansträngningen. Ingen naturupplevelse. Inget mål att skymta borta vid nästa kurva, utan bara ett gammalt avsnitt av "The Simpsons" som man redan sett. Jag stirrar stint på rpm-mätaren som jag har lovat mig själv inte ska understiga mindre än 90 pedalvarv per minut, och sedan stirrar jag på pulsmätaren och undrar varför jag inte får upp pulsen.

Men jag är som vanligt av min stora övertygelse om att människan är ett vanedjur. Knarrar man på med Gamla Lotta regelbundet i en månads tid, så kommer man att sakna det när man slutar. Det är bara de första inledande försöken som kommer att kännas tråkiga... förhoppningsvis...