Framgångssagan

Idag var det precis en månad sedan jag sist åt något sött. En hel månad har jag varit ifrån godis, glass, kakor, bullar eller fikabröd. Min enda last var några få mackor med jordnötssmör som jag unnade mig efter Stockholm triathlon. Annars har jag överlevt glad pappaträff utan att falla för tårta. Jag har avslutat två triathlonlopp med flaggan i topp och utan någon efterkommande belöning i form av chips och lösviktsgodis. Jag har tackat nej till tårtor på arbetet och jag har varit tråkig med en burk keso när de andra firat fredagar. Jag har köpt kvalitetsglass till min sambo och sett honom förnöjt äta härligheten. Jag har bjudit honom på tårta och heroiskt avstått från de mest gripande sockersug Mänskligheten skådat. Jag har tittat på våra vinflaskor hemma men enbart smuttat för att känna lukt och smak.

Jag har tappat 2,7 kg och känner mig tokfin. Jag fastnar framför spegeln på toaletten för att beundra vad så få kilon kan göra för de linjer som följer kroppen.

JA, jag är en vinnare. Detta har varit en framgångssaga.

Lägg till att jag dessutom frisimmat längt efter längd ute på harnäsbadet igen. Mulet väder och lugna vågor. Kallt vatten som fick läpparna att blåna. Simtag efter simtag tills rörelserna blev mjukare och mer otvugna. Ut i det fria bara! Här ska inte hyperventileras!

JA. Jag är en vinnare. Min framgångssaga har ingen ände.

Nu ska jag fira den största vinsten jag övervunnit:

1. Att ha TVÅ (2!) tårtor i kylen och inte smaka av en enda.

Ty, viljan är starkare än köttet.

På lördag ska jag fira med kladdkaka. Jag ska nog äta den helt själv.

AMEN!


.