Om det blir punktering, då?

Jag KÄNNER mig (nästan) som en triathlet nu.

Jag putsade på min cykel i går kvälls. För första gången så hade jag lärt mig hur man går tillväga. Annars står jag oftast vilset bredvid Micke och lyfter upp varje flaska och burk och undrar "Vad är DEN HÄR till för då?" eller så måste Micke visa allt från hur man fäster cykeln i serviceanordningen till hur man torkar kedjan utan att trassla in tyg och fingrar i bakhjulet. Jag fixade allt själv från början till slut. Läste in hur många BAR som är maxtryck i däcken och pumpade upp dem. Avfettade och rengjorde kedjan innan smörjning. Plockade en tandborste från toaletten och skrubbade ordentligt för att få cykeln att glänsa.

Den blev fin.

Sedan snörde jag om mina joggingskor till band med lacelocks för att slippa knyta dem. Hoppade i dem och drog igen dem ett par gånger för att få in flytet i en snabb växling. Jag packade allt i en plastback som jag brukar använda för att vara färdig inför nästa lopp.

Nästan som om jag visste vad jag höll på med.

Jag känner igen känslan när man plötsligt upptäcker att man börjar ha kontroll på läget. Som när jag var liten och vi hade draghundar och man vant började nypa fast även den mest exhalterade och storväxta siberian huskien och selade på den vant och snabbt. Koll på läget. Eller när jag blev en hästtjej och började kunna sadla och tränsa den häst jag skulle rida på egen hand. Koll.

Eller när jag började hoppa fallskärm och insåg att jag klarade av att vika in skärmen i riggen utan hjälp från någon instruktör. Koll.

Så i stort sett kan man säga att jag börjat tänka och förbereda mig som en triathlet. Det är bara konditionen som fattas.

Och kunskapen i hur man smidigt byter däck vid punka....


.