Intervallpass med Kattis

För att vara smart så är jag ganska dum. Är man dumsmart så är det viktigt att influeras av smarta människor så att den dumma sidan av min personlighet förpassas till någon mindre aktiv del av mitt medvetande.

En typisk dum grej jag pysslat med är att jag inte tränat intervaller särskilt mycket. Micke har påtalat det en sisådär 20 gånger under senaste året, och Kattis har varmt rekomenderat de positiva effekterna av intervallträning minst tiotalet gånger. Jag har inte riktigt orkat ta till mig detta. Dels för att mina knän pajade förra året vilket gjorde mig feg för explosiv löpning, och dels för att jag vid mitt första intervallförsök med Micke i kuperad terräng inte förstod hur viktigt det var att återhämta sig mellan intervallerna utan körde slut på mig och blev illamående utan att klara av banan. Då tappade jag självförtroendet.

Så jag har kört mina egna slags intervaller. Jag har spurtat uppför backar och sett till att få upp pulsen ordentligt ett par gånger per pass. Men att följa ett strikt intervallprogram...? "JA!" har Micke och Kattis hävdat. Jag har gnällt lite och surmulet glidit undan. Sedan så har månaderna gått och jag har inte riktigt kommit mig för...

Skönt att Kattis tog itu med mitt undanglidande en gång för alla. Inbokad intervallträning under fredagen. Ta med MP3-spelaren. Sedan styrde hon och Per upp allt kanonbra. Jag fick låna ett musik - och röstprogram som berättade i detalj vad jag skulle göra och när, och så studsade Kattis med och hejjade på mig och deklarerade hur oerhört imponerad hon var över min flåsande insats. Vi sprang i en park och jag fick koncentrera mig på att hålla benen i rörelse samtidigt som hon guidade vägen. Det var kanonväder och mysiga gångvägar. Efter sista intervallen stod jag ihopvikt som en fällkniv och flåsade mig högröd i ansiktet samtidigt som Kattis glatt studsade runt som en gummiboll och såg oberörd ut av ansträngningen. Hon hävdar att det är just de regelbundna intervallpassen som fått fart på henne, och jag hoppas att det stämmer!

Efter att vi tränat färdigt var Per färdig med min MP3-spelare och hade laddat intervallprogrammet i lurarna, så jag kunde fortsätta intervallträna på egen hand. Riktigt bra service, med andra ord.

Nu känner jag mig inspirerad att fortsätta på intervallträningen. Få den mer koncentrerad och hoppas på resultat fram till nästa vår. Under tiden ska jag fortsätta förkovra mig med smarta människor som talar om för mig vad jag ska göra. Ove gjorde ju ett kanonpass till mig i torsdags, i simbassängen. Simpassen blir helt annorlunda bara någon talar om för mig att det är 10 st 50-metersintervaller som gäller, eller 3 stycken 400-meters-pass. Säger jag det till mig själv så säger min dumma del av hjärnan att jag inte behöver räkna simlängderna så noga.


Gör jag bara det som folk säger åt mig, så blir jag nog bättre snart. Då kan det bara gå uppåt...


.