Harnäsbadet fick besök klockan 19.00 idag. Harnäsbadet är en badstrand i närheten av Furuvik. Där man kan bada. Utomhus.
Alltså i en sjö.
Harnäsbadet fick förnämligt besök just ikväll. Det var en liten tjej med en blåaktig smurfliknande våtdräkt som såg ovanligt optimistisk ut. Ovanligt optimistisk för att vara så nära ett ställe där man kan bada. Utomhus.
I en sjö.
Ensam. Den smurfliknande kvinnan hade blivit avrådd av sin sambo att åka iväg ensam eftersom smurfkvinnan tenderar börja hyperventilera i öppet vatten. Men smurfkvinnan har ju den där drömmen om att bli Triathlon-smurfen och då krävs det att man plaskar i med sina knubbiga ben i öppet vatten och att man inte backar bara för att man är ensam. För saker och ting måste bli av och saker och ting kan inte alltid vänta hur länge som helst.
Fem minuter senare guppade ett litet illrött ansikte ute på en sjö nära Furuvik och om man lyssnade riktigt noga så hörde man konstiga ljud. Ungefär som om någon skrek med tjurigt igenknipen mun. Typ "MMmmmmmmhööö!" samtidigt som små stela armrörelser höll huvudet ovanför vattenytan och reflexmessiga kippningar efter andan blandat med reflexmässig vilja att skrika till.
"MmmmhhööÖÖÖÖ!"
Harnäsbadet var i övrigt väldigt stilla. Nästan inga fåglar. Några ungar slutade leka vid sjön för kvällen och blev inkallade av sina föräldrar. (Man kan ju undra varför.) Lugna kluckande vågor. Några moln låg tunna kring solen som nästan började bli orange. Lungt susande björkar och lite susningar i vassen och ytterligare ett
"MMmmmöööööHHH!"
Fem minuter ytterligare hade de underliga ljuden tystnat. Lungorna slutade reflexmässigt dra ihop sig. Rörelserna blev mjuka. Och efter bara en liten, liten stund så fick hon äntligen prova på att frisimma i öppet vatten. Inga stilpoäng utdelades men det var definitivt frisim som efterliknades långt där ute på sjön. Fram och tillbaka. Ibland kunde hon höja huvudet och titta sig omkring i det fina kvällsvädret och detta utan att dra in vatten i lungorna eller tappa ordningen på simtagen. Minst 400 meter.
Nästan som damernas OS-triathlon som hon dagen innan satt uppe och tittade på klockan 04.00.
Nästan.
Bara mycket långsammare, kortare och utan teknik. Men i övrigt nästan likadant.
Som en triathlet.
.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Hellre en K.B. som gör det :) Äter rätt nyttigt ändå, har besök av en kompis från norrland som säger att jag gått ner sedan vi sågs, så det känns bra. har inte hunnit ställa mig på vågen men har gått en halvmil idag och imorgon blir det massor igen. Kul att få visa runt i stan för då går man gärna lite extra :)
Om du är för länge i det kalla vattnet blir du kanske en smurf :D Jag tycker du är jätteduktig som kämpar på så bra med allt. Jag kanska ska starta en fan club? :) Terven är maskoten :)
Det som jag beundrar dig mest över är att du fortsätter att kämpa fast det känns jobbigt. Och titta, det ger ju resultat! Grattis!
För oss vanliga dödliga så ska du veta att bara du tar på dig den där triathletdräkten så har du imponerat på oss. Att du sen ger dig ut och simmar, cyklar, springer i den är värt full respekt. Som Kattis är jag imponerad av att du fortsätter så målmedvetet när det är motigt. För att du vet att det kommer... det kommer.
Tack alla tre. Ni är hur goa som helst. Det är för sådana där ord som gör att man sitter hemma och bestämmer sig för att svälja stoltheten och beskriva hur halvkass man igentligen är. Man får peppning oavsett... :P
Post a Comment