Moment 1. Jag halvskriker "Tack gode gud! Lägg för guds skull inte på!" till en främmande mansröst som försöker att hjälpa mig att lista ut exakt vart i stockholm jag befinner mig och hur jag tar mig till tävlingsbanan. Att köra vilse i stockholms innerstad är inte roligt.
Moment 2. Hela Gävle SS Triathlon, det vill säga Bengt-Göran, möter mig vid startområdet. Mycket härlig syn efter att jag stressat som en dåre överallt i hela stockholm. 1 timme till start.
Moment 3. Jag är för stressad för att äta. Jag KAN inte äta. Jag får i mig litegrann men på tok för lite för att det ska räcka för två timmars fullt ös. Jag petar artigt i min omsorgsfulla tillagade mat och tänker "Jag kan inte." Trots att jag vet att det är ganska viktigt att äta innan ett triathlonlopp.
Moment 4. Jag plumsar i kallt vatten och försöker göra tummen upp till Bengt-Göran. Sedan FRISIMMAR jag några armtag! Utan hyperventilering och utan att sjunka till botten. Sedan rasar starten iväg.
Moment 5. Jag cyklar i Stockolm. Fort som attans. Jag förstår varför vägen varit avstängd och varför det varit så svårt att ta sig genom staden idag. Jättemånga tittar. Jätteroligt. Häftigaste upplevelsen var att susa i skarp nedförsbacke genom trafiktunnlarna och de orangea lyktorna med cykeln. Full fräs!
Moment 6. Bengt-Göran följer mig med cykel när jag löper och säger att allt ser tokbra ut. Jag är törstig och vill gå och lägga mig. Ser många mysiga gräsplättar att sova på. Flåsar ursinnigt. Benen värker, och värker och vääärker.... den där matbiten jag hoppade över tre timmar tidigare lyser med sin frånvaro.
Moment 7. MÅLGÅNG! Ofattbart att oavsett HUR trött man än är så har man alltid mer att ge de sista 50 metrarna. Lycka! Stor Lycka!
Moment 8. Jag undrar varför Bengt-Göran ger mig en massa dumma råd till mig hela tiden om hur han tycker att jag borde bygga mina ben och han förklarar att han är Kiropraktor. Jag känner mig sådär halvt dum. Men det går över eftersom jag börjar lyssna på ett annat öra och inser att det finns MASSOR för mig att göra om jag vill få stabilare knän. Hur mycket som helst. Jag vill starta redan i morgon!
Moment 9. Efter intagen mat och filsofisk eftertanke med Bengt-Göran så är det dags att dra sig hemåt. Trött. Glad. Nöjd. Och riktigt, riktigt inspirerad att fortsätta träna!
Tack Bengt-Göran för hjälpen!!
Jag hamnade på 24 plats av 34 deltagare i damernas sprintklass. För varje lopp som jag deltar i så verkar det gå bättre och bättre för mig...
.
3 comments:
Grattis! Blöta pussar från terven som blivit bortskämd hos farfar idag. Har du tid över någon dag och du fått vila så kanske vi kan ta promenaden?
Hade jag vetat om hade jag ställt mig på lämpligt ställe och hejat på utav bara katten.
Nu får tanken räknas i stället :-) Själv deltog jag i ett annat världseven i lördags, 8000 fotografer i 200 städer runt om hela välden marscherade iväg och fotade. Kanske inte så mycket motion men rejält med glädje i alla fall och inspiration att ge sig ut mer gånger.
Till min stora idrottidol!
Jag hoppas, hoppas att jag lyckades heja på dig också... :-D
Och kvinna, slutar du inte snart skriva så medryckande kommer jag bli tvungen köpa en cykel. (tittade faktiskt på annonser igårkväll när vi kom hem)
Kramar ett av dina fan
Post a Comment